Inom internationell motorsport kan man ofta se funktionĂ€rer som med stora skyltar visar vilken bana de olika förarna ska starta pĂ„. De kallas grid girls, paddock girls, pitbabes eller umbrella girls. Till skillnad frĂ„n andra funktionĂ€rer och tĂ€vlande i sporterna - som ofta har fĂ€rgglada jackor av olika sort - Ă€r grid girls lĂ€ttklĂ€dda och för mer tankarna till herrmagasin Ă€n idrott. Debatten kring grid girls har rasat mĂ„ngen gĂ„ng förut och inom motorsporten har fenomenet bĂ„de försvarats och förkastats.Det senare bokstavligt dĂ„ vissa sporter har avskaffat sina skyltflickor och i stĂ€llet kört med âgrid-kidsâ, nĂ„n har ocksĂ„ testat âgrid boysâ.
PublikvĂ€nliga insatser borde göras i fler sporter, alltsĂ„ funktionĂ€rer som pĂ„ olika sĂ€tt informerar om tĂ€vlingen i frĂ„ga istĂ€llet för att utgĂ„ frĂ„n att alla fattar. Det finns ocksĂ„ andra sammanhang dĂ€r personer helt utom tĂ€vlan utför till synes onödiga uppgifter, men som kan ses stĂ€rka sporten i olika grupper. Till exempel nĂ€r fotbollslagen tĂ„gar in pĂ„ planen hand i hand med spelare i nĂ„got barn- eller ungdomslag. Det fyller sin funktion och skapar delaktighet. Om spelarna i stĂ€llet gĂ„tt armkrok med varsin lĂ€ttklĂ€dd modell hade nog mĂ„nga höjt pĂ„ ögonbrynen, med all rĂ€tt. JĂ€mförelsen visar ocksĂ„ var problemet ligger. âDet har alltid varit sĂ„, varför mĂ„ste det politiskt korrekta förstöra alla traditionerâ Ă€r en sammanfattning av Ă„sikter som menar att det Ă€r urlöjligt att ens ta upp frĂ„gan om det inte Ă€r dags att sluta smycka manlig idrott med lĂ€ttklĂ€dda kvinnor. En frĂ„ga som kan besvaras med en annan: Varför ska just denna kvarleva inte ska pĂ„verkas av utvecklingen?
En annan tradition som nyligen varit aktuell Ă€r plakaten pĂ„ studentvagnar dĂ€r avgĂ„ngsklasser varnar för att förĂ€ldrarna som ser pĂ„ kortegen kan vĂ€nta sig att deras döttrar inte kommer att komma hem, samt att de (döttrarna) förmodligen kommer att tycka att âtvĂ„an var jobbigastâ, precis som de tyckte (om sin utbildning). Lite som en kamp för att bevara och manifestera rĂ€tten till sexistisk och kvinnoförnedrande âhumorâ. Sannolikt kommer mĂ„nga av dem som studsar pĂ„ flaken med de kvinnoförnedrande plakaten om en inte alltför snar framtid sjĂ€lva fĂ„ döttrar. MĂ„nga pappor till döttrar vittnar om att de ser pĂ„ vĂ€rlden i ett annat ljus nĂ€r de ser dem vĂ€xa upp och stĂ€ndigt mötas av alla dessa budskap. Att man ska tĂ„la skĂ€mt som Ă€r krĂ€nkande och vidriga. Man ska stĂ€ndigt mötas av de förebilder som vuxenvĂ€rlden visar upp och dĂ€r modeller Ă€r modellen. Och nĂ€r man försöker försvara sig mot dessa attacker ska man tĂ„la att drĂ€nkas i förakt om hur ful och Ă€cklig man Ă€r, och man fĂ„r faktiskt tĂ„la att nĂ„gra mĂ€n blir sĂ„ krĂ€nkta att de tar sig rĂ€tten att bĂ„de hota och hata. Allt hĂ€nger ihop. DĂ€rför blir inte skyltflickor och studentplakat nĂ„gra enskilda skitfrĂ„gor man borde strunta i för att Ă€gna sig Ă„t viktigare saker. Det hĂ€r en av de viktigaste frĂ„gorna vi har att diskutera. Med vĂ„ra döttrar, men framför allt: med vĂ„ra söner.
Eva Bofride