Nästa vecka är det 8 mars och den internationella kvinnodagen, till dess lär vi få se ett stort antal artiklar om kvinnlig representation i näringslivet. Hur många kvinnor som sitter i styrelsen till börsbolag, hur många som startar företag, hur många som är miljonärer, och så vidare. Dessa typer av beräkningar får inte sällan rätt stor uppmärksamhet och de blir en del av problembeskrivningen kring jämställdhet. Så länge andelen kvinnor i börsbolagens styrelser inte är 50/50 är det orättvist.
En undersökning av den här typen gjordes av tidningen Dagens Industri, som tittade på hur många företag med en kvinnlig grundare som får riskkapital i Sverige, och kom fram till att siffran var strax under en procent vilket gav upphov till en hel del arga reaktioner.
Men låt oss granska detta lite närmare. Diskriminering innebär att man bli aktivt bortvald för en tjänst, ett jobb, för att få kapital till ditt företag, för att någon tycker du är sämre än vad dina formella meriter visar – bara baserat på mer ovidkommande egenskaper som kön. Det finns med all sannolikhet situationer där detta förekommer, särskilt sociala sådana. Det ska granskas och lyftas fram eftersom det försämrar vår förmåga att göra förnuftiga bedömningar av människor.
Men är verkligen dagens läge vad gäller styrelseplatser och tillgång till riskkapital bevis för att det sker på systematisk nivå i näringslivet? Något som nästan alla missar är att först granska den grupp som utgör utbudet. Vi är 50/50 kvinnor och män, men i många specifika branscher är det inte fallet. Exempelvis är det bara 40 procent kvinnor i det privata näringslivet i stort. En styrelse med 50/50-fördelning är således de facto överviktad mot kvinnor. På samma sätt är det med riskkapitalet, bara 30 procent av alla företag är startade av kvinnor. Av dessa är majoriteten små enskilda firmor, som hårfrisörer och andra egenanställda. Företag startade av kvinnor, inom teknologibranschen, med en affärsidé som innebär tillväxt, är förmodligen bara några procent. En procent av riskkapitalet är således en ganska representativ bedömning av det faktiska utbudet.
Mer intressant än att stirra sig blind på fördelningen är det därför att ställa sig frågan varför utbudet ser ut som det gör, och om det är ett problem. Varför väljer så få kvinnor att starta företag från första början? Är det för att kvinnor är födda med lägre benägenhet att ta risker biologiskt eller har det att göra med den uppfostran som flickor får, att de inte uppmuntras att testa nya saker? Och kanske än mer intressant, är det i så fall ett problem som bör bekämpas? Det är långt mer intressanta frågeställningar, men ingen pratar om dessa. I stället fortsätter vi att räkna huvuden och bli förfasade över att det inte är prick 50/50-representation i alla branscher.
Hanna Marie Björklund