Det finns ett antal väljargrupper som idag ser Annie Lööf som den mest färgstarka budskapsbäraren bland dagens partiledare. C nosar på tioprocentsnivån. Opinionsmätningarna ger henne råg i ryggen.
Centerpartiet har sin traditionella bas bland väljare som känner starkt för, bor eller är verksamma i landsbygdsområden. Här finns också ursprunget till den tillväxtorienterade miljöpolitik som partiet torgför. Till detta kommer företagare och yrkesverksamma som bejakar Lööfs klara besked om sänkt skattetryck, bättre villkor för entreprenörskap och fler enkla jobb. Hon lockar även uttalat liberala väljare som månar om en skarp skiljelinje mellan Alliansens utvecklingsagenda och Sverigedemokraternas främlingsfientliga värdegrund.
Det är ett tecken på medvind när väljarna kommer från flera olika håll i jakt på samma tydliga ledarskap. Samtidigt som risken för splittring alltid finns där.
Vid partiets kommundagar i Göteborg utgjorde Annie Lööfs invigningstal en rad skarpa markeringar. Mot de politiska krafter som ser landsbygd som bakvatten och undergångsområde. Mot de politiska krafter som anser att staten vet bättre än medborgaren själv. Mot de politiska krafter som behandlar den privata äganderätten som ett problem mer än en källa till utveckling och framsteg. Samt mot de politiska krafter som hellre stänger ute än välkomnar och hävdar att allt är invandrarnas fel.
Som motpol målade Centerledaren upp en framtid med bättre villkor för företagande och för att anställa, en framtid där fackligt skråtänkande inte längre bidrar till ett växande utanförskap. Det är ett samhälle där grön skatteväxling övertrumfar höga klimatskatter och där kampen mot dagens svagheter inom allt från vardagsservice till polis- och samhällsskydd måste gälla såväl glesbygd som storstad. De sakpolitiska beskeden är raka och tydliga.
Det är inte lika tydligt längre vilka som ska driva igenom detta tillsammans. Centerpartiet och Liberalerna står hyfsat nära varandra. Båda talar om att Alliansens fyra partier ska stå för något betydligt mer handlingskraftigt och framtidsinriktat än regeringen Löfvens veliga verkstad. Men Moderaterna och Kristdemokraterna har i stället valt det mer pragmatiska spåret – där även fiendens fiende, SD, ses som en samarbetspartner om det kniper. Med de sylvassa markeringarna mot Socialdemokraternas högskattepolitik åt ena hållet och mot Sverigedemokraternas mörka tankegods åt det andra, säger Centern och Lööf tydligt nej till de konstellationer som med dagens opinionssiffror skulle kunna ge en ny regering majoritet.
Är detta ett principfast sätt att måla in sig i ett hörn av ständig opposition? Den risken finns och det lär Lööf nog också ha insett. Kanske räknar hon med att det är andra som snart kommer att vara mer desperata efter Centerpartiets stöd än tvärtom. Det ska vara närodlat, men inte nödvändigtvis lättskördat.