Tidigare i höstas gick Tyskland till val. Tyskland har alltjämt de senaste åren visat styrka och ledarskap utåt i Europa och inom EU, tydligt värderingsdrivet och med en jämförelsevis stark ekonomi i ryggen. Men när regeringsförhandlingarna nyligen strandade verkar ett nyval mer troligt än en instabil regering.
Tyskland har alltid varit en viktig partner för Sverige när det kommer till bland annat export och import. Under flyktingkrisen hösten 2015 var det Sverige och Tyskland som tog på sig ledartröjorna innan den svenska regeringen beslutade om att stänga gränserna. I en tid av populism och extremism har Tysklands stabilitet varit trösten för alla EU-vänner. När dessutom Storbritannien valde att träda ut ur EU, framstår Tyskland som än viktigare för Sverige och för Europa.
Därför är det oroväckande att se hur de tyska regeringsförhandlingarna har brutit samman. Efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet ifjol utropades förbundskansler Angela Merkel till den fria världens ledare, men just nu är hon inte ens ledare i sitt eget land. Sedan de tyska socialdemokraterna som varit Merkels bundsförvant de senaste åren efter valet meddelade att man ska gå i opposition har Merkel försökt hitta nya bundsförvanter. Valet att gå i opposition har missgynnat SPD mer än vad det missgynnat Merkel, men det har också lett till att Merkels uppmärksamhet i första hand har riktats nationellt. Samtidigt som politiken förväntas fortgå som vanligt på EU-nivån.
För samtidigt som Merkel förhandlar och försöker komma överens med övriga tyska partier strandar även förhandlingar och diskussioner på EU-nivå. EU-kommissionen tänker lägga fram ett förslag om hur eurosamarbetet kan fördjupas. Där finns bland annat ett förslag på en gemensam finansminister för euroländerna. Tankarna kräver stöd från unionens största land Tyskland, men där saknas sedan valet i september en regering. Utan en regering kan Merkel inte ge några klara besked. Och utan ett tydligt uttalande från Merkel kommer inte toppmötet kunna ge något välförankrat besked.
Förvisso pågår det alltid ett val någonstans, och det vore orimligt om EU-förhandlingar skulle stranda varje gång ett land har svårt att bilda regering. Skillnaden här är att Tysklands styrka i stor utsträckning är EU:s styrka. När Tyskland vacklar och inte lämnar klara besked sätts viktiga förhandlingar i pausläge.
Tysklands enighet och styrka har varit EU:s handlingskraft. En spretig tysk regering blir ett spretigt ledarskap för Europa. Även om partierna spretar åt olika håll är Merkels popularitet stabil. Hennes ledarskap står tryggt, men inte ens ett tryggt ledarskap hjälper en instabil regering och det lutar åt ett nyval före en kraftlös koalition. Förutsatt att de två tidigare regeringspartierna inte kan finna varandra på nytt (DN 24/11).
Ett skakigt EU-samarbete har inte råd med svaga ledare som backas upp av instabila regeringar. Resultatet blir dåligt för alla, inte minst för Sverige.
Elin Larsson