Här kommer en spådom om jul- och nyårsledigheten 2017: det kommer rubriker i tidningarna om att vården är underbemannad under helgerna. Rubriker ni kommer känna igen från sommarens rapportering om överfyllda BB-mottagningar och de artiklar som löpande under året dykt upp om dyra stafettläkare och långa väntetider.
Vården tycks bli valrörelsen 2018 stora välfärdsfråga och en fråga som snabbt stigit i medvetandet hos befolkningen som ett område som känns som det ”är på väg åt fel håll”. Förlossningsvården är överbelastad, operationsköerna ökar, äldre får inte rätt vård och akutmottagningarna är stökiga.
Utvecklingen hänger ihop med några megatrender i samhället vad gäller vår demografi. Sverige växer, höga födelsetal och hög invandring gör att vi blir allt fler. De medborgare som finns har dessutom ett växande vårdbehov, för att vi blir äldre, får fler sjukdomar som vi överlever och därmed behöver mer vård för – och inte minst – för att våra krav och efterfrågan på vården ökar. Det gäller både för sjukhus, vårdcentraler och hemtjänst, och de olika funktionerna hänger dessutom ihop. Akutmottagningar på sjukhus går på knäna för att personer som borde ha gått till en vårdcentral söker vård där, äldre som bli multisjuka men får hjälp av hemtjänst hemma kan undvika sjukhusbesök, och så vidare.
Våra utmaningar i vården och välfärden är symptom på ett rikt land, att fler överlever sjukdom och blir äldre är ju i botten en bra sak som tyder på utveckling och förbättring, men kan likväl vara svårt för vårt politiska system att hantera. Medborgarna stannar sällan upp och tänker till en extra gång över hur mycket dödligheten i bröstcancer sänkts sedan 1980-stalet. Däremot har vi lätt för att reagera på rubriker om platsbrist.
Frågan om valfrihet och vinster är delvis avfärdad inför 2018, eftersom sjukvården blev undantagen i välfärdsutredningen, men för äldrevården kan den fortfarande komma upp på agendan. Det finns även andra vinklar på valfrihet som är viktiga att diskutera. Exempelvis privata försäkringar, nya tjänster som rundar systemet och andra möjligheter som finns för informerade individer och om dessa nya tjänster urholkar vårt gemensamma system.
För att avrunda med ännu en spaning: tro inte att ni kommer få några enkla svar med tydliga konfliktytor i den kommande valrörelsen. Inget parti vet riktigt hur vi ska hantera vården i framtiden, med alla de förändrade förutsättningar som finns. Ingen vet heller fullt ut hur teknikutvecklingen kommer påverka morgondagens vård. Därför tror jag inte vården blir en enkel fjäder i hatten för något parti i valrörelsen, trots det engagemang den väcker hos svenskarna.
Hanna Marie Björklund