Under barndomsåren säger alla föräldrar att barnen ska äta upp all mat på tallriken. I skolorna ska man endast ta det man orkar. Vi är många som har uppmanats att minska matsvinnet i samhället, men samtidigt slänger kommunen årligen mat för miljoner kronor. På äldreboenden och skolor runt om i landet serveras det stora mängder mat varje dag.
På de flesta ställen blir det mat över, eftersom någon är bortrest, ogillar rätten eller äter mindre än de flesta. Hemma i hushållen blir resterna till matlådor, till skillnad från vad som händer i den kommunala motsvarigheten. År 2013 gjordes en undersökning i Örebro som visar att det där slängdes mat för 2,3 miljoner per år. Mer än en tredjedel av den tillagade maten slängdes (P4 Örebro, 29/8-13). Förmodligen ligger siffrorna på ungefär samma nivå i Sveriges andra medelstora kommuner.
Varför tillagas det mer mat än vad som behövs? En enkel förklaring kan vara att det är bättre med mer än för lite mat. Det är nästan omöjligt att räkna rätt på hur mycket mat som behöver tillagas till en ständigt föränderlig skara. Under åren har det även skrivits om att det saknas pengar för att ge tillräckligt med mat till de äldre, vilket blivit ett politiskt slagträ. Den politiska rädslan att minska portionerna kan vara bidragande.
Lösningen behöver dock inte vara minskade portioner, utan möjlighet att skänka maten vidare. I dagsläget är det förbjudet för personal och anhöriga att äta den överflödiga maten på äldreboenden. Troligen finns förbudet för att andra inte ska stjäla de boendes mat. Ett äldreboende i Skellefteå Lex Sarah-anmälde sig själva i år för att personal ätit av de boendes mat, vilket lett till viktras bland de äldre (SVT Västerbotten, 12/6-17). Händelsen är sorglig, men i det fallet fanns det uppenbarligen inte överflödig mat.
Varför kan inte personalen få äta resterna? För att det ska vara möjligt måste det först ske en lagändring, men utöver det skulle maten troligen ses som en löneförmån som ska beskattas. Bara byråkratin i sig är avskräckande, såväl som att det är svårt att beskatta rester. Ibland kanske det inte blir någon mat över och andra gånger blir det stora lass. Om maten skulle doneras till härbärgen tillkommer frågan om vilka som betalar transporten av maten och om transporten håller hygienkraven. Tänk dig medieuppbådet om matförgiftad (kommunal) mat hade skänkts till ett härbärge!
Sverige är ändock ett av världens miljövänligaste och modernaste länder, som blir bättre för var dag som går. Det skulle vara förvånande om ett så innovativt land som Sverige inte kan skapa en lösning på matsvinnet. Fler och fler hushåll källsorterar, såväl privata som offentliga verksamheter jobbar numera efter ett ”grönt tänk”. Samtidigt slängs flera ton mat som kunde ha skänkts till hemlösa eller härbärgen. Lever vi i ett hållbart och etiskt samhälle när vi slösar miljoner på mat som slängs varje år? Dubbelmoralen lyser igenom med full kraft.
Linnea Hylén