Allmänna val är en hård kamp om makten. Varje gång.
Det som skiljer dagens debatt från den för 30 år sedan är att möjligheterna att föra en destruktiv debatt har mångfaldigats. Det är detta vi måste ha koll på sett till demokratins allmänna hälsa. De mest destruktiva krafterna finns varken i eller riktigt nära riksdagspartierna. Det finns andra som vill underminera tilltron till demokratin som styressätt.
Den allmänna debatten har ändå någon form av anständighet. Partierna anstränger sig oftast för att inte gå på motståndaren bortom all sans och måtta. Detta händer förstås ändå. Minns bara när Margot Wallström (S) 2014 fick för sig att beskriva jobbskatteavdragen som väpnat rån mot samhället. I valdebattens hetta kommer man ofta undan med sådant som annars skulle vara ett pinsamt grovt övertramp.
Just med tanke på detta kommer 2018 att ställa höga krav på den som vill delta i debatten med omsorg om ordens och argumentens värde. För det är inte bara risken för inhemska övertramp som står för dörren.
Utrymmet att driva destruktiva valkampanjer i sociala medier har varit närmast obegränsat. Diverse aktörer, ofta med ryska statsintressen i bakgrunden, har använts för att störa och förstöra valdebatter, bland annat i USA och i Storbritannien. Sociala medie-jättar som Facebook har tvingats analysera vad det är för skräp som man låtit de egna systemen sprida och marknadsföra till användarna.
Att skydda våra samhälleliga, demokratiska intressen handlar alltså inte bara om ett cyberförsvar för försvarsmakt, infrastruktur, myndigheter och centrala samhällsfunktioner. Det handlar också om en befolknings förmåga att stå emot omfattande kommunikationskrig. Sverige utgör i detta en pjäs i ett betydligt större säkerhetspolitiskt scenario: kampen mellan det moderna samhället i väst och de olika aktörer som söker underminera det.
Ur detta perspektiv kan den svenska valrörelsen bli särskilt stökig. Krafter som inte försöker vinna förtroende utan bara vill skada tilltron till andra, kan elda på motsättningar och skapa konflikter. Om det lyckas ökar också avstånden mellan människor. Vi har sett det hända i Storbritannien och i USA. Kunskapen kan bidra till att svenska väljare är mer uppmärksamma på vad som kastas runt i sociala medier, men detta kan inte tas för givet.
Ju närmare valrörelsens slutskede vi kommer, desto högre blir insatserna. Nivån för vad man kan kalla en motpart sänks alltför lätt. Om desperata folkvalda tar till desperata utspel, angrepp som mer handlar om att slå stenhårt mot motståndaren än att lyfta det egna, då kan detta i sin tur förstärkas av andra krafter som bara är ute efter ökad polarisering. Att skada förtroendet för demokratiska aktörer i allmänhet, vilket gör Sverige svagare som nationell och internationell aktör.
Valåret 2018 kan bli historiskt på många sätt, en historiskt smutsig valrörelse i en historiskt stökig omvärld och med ett historiskt osäkert och oklart valresultat.