Människans tendens att leva i förnekelse är än idag ett aktuellt fenomen bland världens ledare. Ordspråket med de tre aporna, See no evil, hear no evil, speak no evil, karaktäriserar speciellt den pågående klimatdebatten i USA. Flertalet konservativa krafters strategi stämmer in i förnekelsens melodi. För om de varken ser, hör eller pratar om klimatförändringar, existerar de då?
USA och Sverige skiljer sig på flera sätt. Skatter, välfärd och falukorv är några av våra kontraster till landet i väst. Energiförsörjningen är en annan. Lyckligtvis genereras 80 procent av svensk el av vatten- eller kärnkraft. Användningen av fossila bränslen som kol, petroleum och naturgas är dominerande i USA. Det behövs ingen högre examen för att förstå miljöriskerna med USA:s energitillförsel, både nationellt och globalt. Att president Donald Trump tidigare signalerat ett amerikanskt tillbakadragande från Parisavtalet skapar ytterligare orosmoln.
Trumps nominerade miljörådgivare Kathleen Hartnett White sade att hon är skeptisk till växthuseffekternas betydelse. Det var inte säkert att det är orsakat av människans hand eller naturen. Koldioxid ser hon inte som en förorenare, utan som the gas of life on this planet. Det är dock inte klimatförnekelsen som är förvånande, utan försöket att demonisera begreppet som ett påhitt av den liberala, politiska överhögheten. Hartnett White sa i en intervju att global uppvärmning var en hedendom för den sekulära eliten (CNN, 19/10-17). Det tycks vara ett försök att fånga upp och ansluta den religiösa högern till klimatförnekarnas kamp. Det kan knappast bli enklare än att övertala en grupp som redan förnekar allt vad vetenskap innebär.
Förutom den religiösa meningen finns en kritisk underton till det liberala etablissemanget. Inom konservativa kretsar är epitetet ”liberal” snarare ett skällsord än beskrivningen av en motståndare. Om de lyckas associera begreppet med miljörörelsen har de vunnit mycket till sin fördel.
Tankarna ligger i huvudsak i Trumps egen kampanjlinje, att mobilisera väljargrupper som är kritiska till det politiska etablissemanget. I stället för att spräcka hål på vetenskapens argument infogas miljöfrågan i den polariserade höger-vänster-debatten. Föraktet mot en liberal elit från samhällets lägsta samhällsskikt är en effektiv metod för att fånga upp de redan frälsta.
Idén att miljöfrågan är ett göra för eliten är emellertid befängd. Det är dock inte första gången som Trumpadministrationen far med osanning. Det är världens och USA:s låginkomsttagare som mest kommer att få känna på klimatförändringarnas bittra konsekvenser. Forskare varnar för att framtiden innehåller fler naturkatastrofer. Flertalet områden som New Orleans, Mississippi och Florida hamnar under ytan vid några meters havshöjning. Människor med kapital kan alltid köpa sig fria från besväret, men det kan inte de mindre bemedlade. Låt oss hoppas att miljöfrågan inte förloras in i det plakat-ideologiska träsket. Klimatförändringarna berör oss alla, oavsett ideologisk hemvist.
Linnea Hylén