I torsdags var det Världsvattendagen, vilket tål att uppmärksammas också för svensk del. Låga grundvattennivåer, efter ett antal relativt torra år, gav under förra sommaren vattenbrist på Gotland, Öland och även på andra platser i södra Sverige. I Sörmland var inte lika illa, men på orter som Runtuna, Tystberga och Aspa infördes exempelvis bevattningsförbud med kommunalt vatten i slutet av juli.
Grundvatten av god kvalitet är ett av de 16 nationella miljökvalitetsmål som riksdagen har slagit fast för framtiden. Vi ska ha en säker och hållbar dricksvattenförsörjning, där grundvattnet bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.
Rent vatten är en strategiskt viktig resurs. Ett samhälle kan skadas på många sätt. Riskerna med en utslagen vattenförsörjning eller vattenledningar med omfattande bakterieproblem i tättbefolkade områden ska tas på stort allvar.
När grundvattennivåerna sänks riskerar medborgare med egna brunnar att få bekymmer med torka och/eller förändrad vattenkvalitet. Hela 1,2 miljoner svenskar får sitt dricksvatten från egen brunn, ungefär lika många med fritidshus är berörda. Låga grundvattennivåer påverkar även lantbrukets förutsättningar.
Havs och vattenmyndigheten har pekat ut 28 områden i landet som är av riksintresse för vattenförsörjning. Ett av dessa områden är Högåsens vattenverk i Nyköpings kommun. I många kommuner har behovet av nödvattenplaner lyfts fram. Om klimatutvecklingen leder till förändrade nederbördsmönster, höjda temperaturer och havsnivåer – något som Klimat- och sårbarhetsutredningen förutspått – behövs en genomtänkt beredskap för de samhällsstörningar som kan uppstå.
Att låta bli att vattna gräsmattan är inte svårt, bruna gräsmattor går att leva med, badpooler med bräckvatten och otvättade bilar likaså. Desto svårare blir det om vi måste ransonera och prioritera riktigt hårt, dag till dag.
Regeringen meddelade i februari att Livsmedelsverket ska organisera ett nationellt råd med uppdrag att ”säkra dricksvattnet”, där ett antal myndigheter ingår. Att garantera en robust vattenförsörjning för ett land med en växande befolkning är ett arbete med, ursäkta uttrycket, många bäckar små. Behoven skiftar. Därför har exempelvis Centerpartiet föreslagit höjda anslag till lokala vattenvårdsprojekt, kombinerat med krav på en mer effektiv användning av det rena vattnet. Att vi i dag spolar toaletterna med dricksvatten, till exempel, är inte någon optimal ordning. Särskilt inte om tillgången är begränsad eller hotad. Det är också rimligt att alla större källor till dricksvatten omgärdas av ett vattenskyddsområde.
Kravet på att vårda det vi har, hushålla med tillgångar och söka smarta lösningar för att använda vattenflödena på bästa möjliga sätt, är inte nödvändigtvis partiskiljande. Utrymme i valrörelsen lär bli begränsat. Men det är, som alltid, skillnad på att lova och att göra.