Socialdemokraterna har räknat på sannolikheter. Det är sannolikt att partiet inte blir mycket större i opinionen än vad det är i dag. S-vinden har mojnat. Just nu är det Miljöpartiet som håller de rödgrönas siffror uppe. Vänskapen med de rödaktigt gröna i MP har förstärkts av språkrörsskiftet, där språkröret Gustav Fridolin hävdar att enbart Socialdemokraterna är en naturlig samarbetspartner. Så definitivt hade aldrig Maria Wetterstrand aldrig stängt några dörrar.
Såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet vill undvika att stå sida vid sida med Vänsterpartiet i valrörelsen 2014. Det kostar för mycket i form av väljarstöd. Ett avståndstagande ger Vänstern fria händer till socialistisk överbudspolitik och de två andra partierna kan låtsas som om det inte är deras problem.
Problemet för Löfven och hans MP-kompisar är att de två partierna tillsammans som mest räcker till en svag regering i minoritet. Det skulle bli ett allt annat än starkt styre för Sverige. Särskilt om oppositionen i vinter går vidare med att underminera den väl fungerande budgetprocessen.
Genom att försöka krama in sig hos Folkpartiet och Centerpartiet – ett parti som bara för några månader sedan var en huvudfiende – vill den sida som inte har ett regeringsalternativ slå in en kil i den allians som regerar (DN 8/11). På sitt sätt är det smart, men det är en rökridå.
Reaktionerna från de utpekade Allianspartierna är kallsinniga. Det är så det fungerar. Ingen, säger ingen, underminerar en fungerande regering genom att antyda att den inte håller måttet. En situation med Sverigedemokraterna som större vågmästare än i dag vill ingen ta ut i förskott. Den dagen måste alla tänka pragmatiskt.
Det politiska landskapet har förändrats i grunden. Inget parti kan bilda egen regering. Alliansen är mer självklar än handslaget mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Moderaterna är en lika naturlig regeringsbildare som Socialdemokraterna. Avstånden mellan partierna till vänster är stora. Inte konstigt om Socialdemokraterna hellre blickar åt höger i jakten på en fungerande regeringsplattform.
Folkpartiet och Centerpartiet har samarbetat med Socialdemokraterna förr. Där finns beröringspunkter i socialliberal terräng. De vet också att priset är högt – och Löfvens utspel är allt annat än bevis för att Socialdemokraternas maktfullkomlighet ska ha minskat till opinionssiffrornas nivå.
Det finns kanske väljare som tror att S-ledningens utspel är en öppning mot mindre av blockpolitik. Ledsen, men det hade det bara varit om Miljöpartiet svarat att de kan regera med vilket som helst av de två stora partierna. I stället säger språkrören att det bara är S som är en naturlig partner. Det förstärker blockpolitiken.