Hur Moderaterna ska kunna hantera sitt tveeggade sociala medier-fenomen vid namn Hanif Bali är fortfarande ett oskrivet kort. Den kontroversielle riksdagsledamoten stal i onsdags rubrikerna från partiets utspel om energipolitiken, med ett hätskt angrepp på M-ikonen Carl Bildt. Det ledde till en ny uppsträckning från partiledningen, följd av en skriftlig ursäkt från Bali efter att han blivit fråntagen ett par uppdrag i riksdagsarbetet.
Moderaterna har försökt med bannor tidigare, men utöver en skriftlig ursäkt förändrades då ytterst lite.
I Bali har M har en företrädare som kör ett hänsynslöst race i sociala medier, där inga fingrar läggs emellan i verbala attacker på andra. Slängarna backas ofta upp av nya påhopp från den så kallade svansen – där ofta anonyma, ofta mer eller mindre falska identiteter brukar ta sig stort utrymme. Det skapar lätt en lavin av skit mot en enskild person, vilket har gjort att Moderaterna som parti har fått stå som ansvariga för Balis debattteknk och följarskara. Själv har Hanif Bali också fått tåla mycket, inklusive en hotbild mot hans person. Den här typen av konflikter är frätande.
Så länge M måste prata mer om Bali – och ytterligare ett par vilt viftande Twitter-moderater från riksdagsbänken - än om politik har partiet stora problem. Moderatledningen försöker få styrning på denna känslostinna sociala medier-buss som drar fram främst på Twitter men även Facebook. Bali väcker känslostormar och intresse, inte tu tal om annat. Men Moderaterna skördar föga framgångar. Många följare är inte detsamma som nya väljare. Missnöje med Bali inom Moderaterna har skymtat mer tydligt på senaste tiden - och fick nu uttalat stöd från partiledningen.
Kanske hoppas Ulf Kristersson att den här åthutningen ska mildra den uppenbara motsatsen mellan Bali och hans följares gyttjebrottning i sociala medier och partiets uttalade mål att vara ”den vuxna i rummet”. Men det lär snarare bli så att M måste bestämma sig för om Bali och hans svans gör nytta för partiet. Det är inte ovanligt med bråkstakar i politiken, de får applåder ibland och ibland kalla handen. I Bali-svansen rör sig ofta krafter som vill knyta M närmare Sverigedemokraterna – eller enbart gynna SD, flyktingmotstånd, driva kamp mot muslimer eller bara bidra till bråk och politikerförakt.
Här växer en konflikt om Moderaternas framtid fram. Det är vardagsmat när moderater hoppar på förre partiledaren Fredrik Reinfeldts arv, som om han aldrig vunnit val, aldrig brutit ett mångårigt socialdemokratiskt maktinnehav, utan enbart drivit liberal flyktingpolitik. Lika nyanslösa attacker mot Bildts gärning möter mer motstånd. Han brukar ju ofta kunna svara för sig själv. I och med att att Ulf Kristersson backar upp Bildt, är det också partiledningen som blir till måltavla.
Något tydligt stöd internt inom partiet fick aldrig Bali, den här gången. Om även arvet från Bildt-politiken kastas på den moderata soptippen, då har partiet bara Gösta Bohman kvar som någorlunda nutida ikon. Det skulle kunna öppna nya dörrar, för nya sällskap, nytt ledarskap – där en bred borgerlig gemenskap mellan det liberala och det värdekonservativa inte längre ses som ett bärande samhällsvärde.