Nästa gång du hör en storstadsbo som säger något nedvärderande om landsbygdens snöskotrar, flakmoppar eller epa-traktorer, kan du tillåta dig ett förlåtande leende. Den här sommaren har storstäderna, dess medier och dess folkvalda ägnat enormt mycken tid än åt att älta ett och samma ämne: elsparkcyklar.
Den lilla eldrivna sparkcykeln, eller elscootern, har till synes skapat trafikkaos, förändrat transportvanor och drivit på delningsekonomin (nåja) så det står härliga till. Allt i ett – och i princip ingen är nöjd. Voine, voine, känslorna svallar i betongen. Med eldriven sparkcykel har modernitetens motorburna ungdom, i blandad ålder, chockat storstaden.
Som del av en utvecklande delningsekonomi är storstadens sparkcykel-drama intressant. Fordonen är tänkta att sällan stå stilla, utan användas så effektivt av så många som möjligt. Till skillnad från bilen, som står stilla så ofta. Samtidigt är det nog tur ändå att folk inte kör dyra privatbilar med samma slit och släng-attityd som verkar kringgärda elsparkcyklarna i västvärldens storstäder. Rubrikerna om olägenheterna är många. Konflikterna mellan elsparkare, cyklister och fotgängare är bara i startup-fasen.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) är så bekymrad att han vill se ett förändrat regelverk för få till ”trygghet, ordning och reda” (TT 11/9). Även om det här är en fluga, som kommer och sedan går, kan det vara på sin plats med tydliga regelverk för små eldrivna fordon, för trafiksäkerhetens skull. Hur många har inte sett Tillbaka till framtiden-filmerna?
Elsparkcyklarna är också en god illustration av hur specifika fenomen i den egna närmiljön lätt blir till det viktigaste av det viktiga, oavsett var vi bor. Medan det som sker på annan plats och där påverkar andra negativt, lätt ägnas mer förströdda tankar. Tänk vargangrepp, tänk olaglig camping och tänk nedskräpning.