All vår början bliver svår. Så ock med skattereformen.
En skattereform ingår i den överenskommelse som Centerpartiet och Liberalerna har med de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Tanken är att denna förändring åtminstone ska vara bred nog att inkludera även Moderaterna och Kristdemokraterna. Därför var det intressant att se hur Moderaterna tog tillfället i akt att sätta ned en första fot i samband med presentationen av partiets motförslag till vårbudgeten (DN 29/4).
M väljer att markera ett nej till att återinföra gamla skatter som har skrotats – som förmögenhetsskatt och fastighetsskatt – samt nej till att sänka framgångsrika avdrag som Rut, riktade till att öka konsumtionen av tjänster. Det blir gärna så med önskelistor från partier som vill hålla nere skattetrycket. Det börjar med en rad nej till förändringar som man tror motparten gärna vill göra. Utifrån detta går det förstås att välja den griniga vägen och gnälla över att Moderaterna inte bjuder på några stora öppningar för förhandlingar, men det är regeringen som vill dansa och i första hand måste bjuda upp.
Men Moderaterna behöver också visa att man har ett förhandlingsutrymme. Partiet säger i nuläget bara ja till höjda skatter på miljöområdet i vissa fall, och nej till mycket annat. Här uppstår ett bekymmer, eftersom miljöskatter i sak syftar till att minska eller fasa ut användningen av det som beskattas. Någonstans måste skatteintäkterna hittas, även när vi får allt bättre bukt med det miljöskadliga och även om utgiftssidan i statens finanser nagelfars på ett konstruktivt sätt.
I slutänden kommer en stor skattereform bara att bli möjlig via omfattande kohandel. Alla kommer att behöva backa på något och regeringens partier lär få bjuda till mest. Annars går det inte att åstadkomma en förändring.
Gissningsvis är en återgång till enhetlig moms något som skulle kunna gå att komma överens om, även om det skulle höja priset bland annat på mat och på böcker. Undantag och särlösningar behöver ersättas av rakare, lättöverskådliga sätt att kräva medborgarna på skatt. Vårt skattesystem skulle bra av att bli enklare, rakare för företagandet och formas via en sund balans mellan skatter på konsumtion, kapital- och arbetsinkomster.
Allt eftersom partierna nu markerar vilka skatter som de inte kan tänka sig, blir det desto viktigare till att få fram en lista över vilka skatter som det går att leva med och som får utgöra stommen i det nya. Det är inte början på slutet, men åtminstone slutet på början.