Fem kommunala toppchefer slutar på kort tid i Gnesta kommun. Inte så dramatiskt, tycker kommunalrådet Johan Rocklind (S) vars parti styr kommunen ihop med Moderaterna (SN 14/8). Förhoppningsvis är det ett försök att hålla god min utåt.
Om en liten kommun tappar fem tunga tjänstemän på kort tid, då märks det. Det påverkar hela organisationen. Ingen är oersättlig, men det finns skäl för ledningen i Gnesta att nu gräva lite djupare än att notera att det är slitsamt att pendla till ett chefsjobb samt att de som slutar gör det med personligt motiverade skäl. Att lämna sin tjänst med högljudd kritik har sitt pris – det är naturligt som chef att känna lojalitet med uppdrag och verksamhetens anseende. Även om det gnisslar.
Med den omsättning på chefer som Gnesta nu har bör en ansvarskännande kommunstyrelse ställa ett antal kritiska frågor. Även om det tar emot. En signal som Rocklind faktiskt sänder, om behovet av att ändra chefsorganisationen, skvallrar i sig om att där finns problem som måste lösas på ett bättre sätt. Hur kan det ha blivit så?
Det är värt att notera att kommunledningen väljer att vänta med rekryteringen av ny högsta chef för tjänstemannaorganisationen – kommunchefen – och först väljer att rekrytera till övriga vakanta chefsposter. Ofta är det ju så att en ny högst ansvarig vill ha utrymme att forma sin egen ledning och organisation utifrån uppdraget som den politiska ledningen har gett. Om det inte nu är så att tanken är att den tillförordnade kommunchefen också ska bli den ordinarie. I sammanhanget bör den självkritiska frågan ställas om balansen mellan den politiska ledningens styrning och den icke-partipolitiska tjänstemannaorganisationen är rätt avvägd. I en liten organisation är det korta avstånd mellan politik och verksamhet, på gott och ont.
Visst ger byten på chefspositioner en möjlighet till förnyelse och nystart, men på köpet tappar man samtidigt en hel del erfarenhet, kompetens, organisations- och funktionskunskaper som ibland tar längre tid att återupprätta.
För sex år sedan, i augusti 2013, kommenterade jag en då pågående chefskarusell i Gnesta kommun, när 14 chefer slutat på två år. Då var det stökigare än nu, men inte heller då såg kommunen i sin officiella kommunikation något bekymmersamt i utvecklingen. Men handen på hjärtat, chefer som trivs flyttar mer sällan - om de inte aktivt petas från posten. När många slutar på en gång brukar det bero på mer än slumpen. Även om mindre kommuner med mindre tjocka plånböcker får räkna med att kompetent folk då och då kan rekryteras av andra med större löneutrymme och fler karriärsteg.
Det är klokt hushållande med resurser att en kommunledning och dess folkvalda kontinuerligt månar om att kommunen ska vara en utmanande och utvecklande arbetsplats – också för dess högsta chefer. Målet är ju att locka till sig nya ledare med rätt egenskaper som kan göra helheten bättre.