I helgen mördades 31 mÀnniskor i USA av tvÄ enskilda förövare, ett dÄd i El Paso, Texas och ett i Dayton, Ohio. Bland offren fanns busschaufförer, industriarbetare, barnskötare, pensionÀrer och studenter. MedmÀnniskor i alla skeden av livet. SÄ drabbar terrorn.
Till den amerikanska unionens ideologiska kÀrna hör individens rÀtt att Àga och bÀra vapen. Det som en gÄng var ett genomtÀnkt tillÀgg till författningen, att kunna försvara sig mot övergrepp inklusive den politiska maktens, har omformats till ett skydd för att bland annat ha och Àga automatvapen. Det sena 1700-talets möjliga personliga bevÀpning var nÄgot annat. Amerikansk politik och politiker Àr sedan lÀnge lÄsta i konflikten mellan rÀtten att Àga vapen och rÀtten att begrÀnsa vilka vapen som Àr rimliga att Àga. Det mesta talar för att inte heller helgens tvÄ massmord kommer att förÀndra detta.
Till detta mÄste lÀggas att den sittande presidenten Donald Trumps politik och, i Àn högre grad, hans retorik har byggt pÄ konfliktskapande, ett sökande och förstÀrkande av motsÀttningar, uttalat konfrontativa sÀtt att dela in omgivningen i vi och de som inte Àr som vi.
Det som har gjort USA, eller som de sjÀlva sÀger Amerika, stort Àr tvÀrtom förmÄgan att skapa sammanhÄllning ur mÄngfald, att etablera gemenskap bortom olikheter och ibland Àven orÀttvisor. Det Àr inte i den riktning som Trump har fört unionen. Hans strateger har omfamnat splittring och motsÀttningar som nycklarna till ett Äterval 2020. MÄndagens maning om enighet och sammanhÄllning frÄn presidentens sida efter vÄldsdÄden ska dÀrför inte ses som en signal om att presidenten ser sin egen insats som ens en liten del av problembilden.
Den trumpska administrationen har sökt, stÀrkt och stöttat en söndrande samhÀllsutveckling i syftet att stÀrka greppet kring presidentmakten. Att det i detta ocksÄ skapas utrymme för rasistiskt motiverade massmord, inhemska terrordÄd, Àr tyvÀrr ett faktum. Det Àr inte hela förklaringen, men en del av den.
De inhemska terrordĂ„den i USA, ofta begĂ„ngna med automatvapen, har en lĂ€ngre historia Ă€n sĂ„, under andra presidenter. Det framgĂ„r med tydlighet ocksĂ„ av nyhetsillustrationen i tisdagens SN (6/8). Förövarna skiftar â alla har inte rasistiska eller ens politiska motiv, men de Ă„terkommande attackerna i offentliga miljöer bĂ€r vittnesmĂ„l om helhetsproblemet. USA mĂ„ste hitta ett sĂ€tt att hantera författningens rĂ€ttigheter till vapen i hemmen och i detta begrĂ€nsa tillgĂ„ngen till automatvapen.
Problemet med rasistiskt motiverade terrordĂ„d ska ingalunda tonas ned. Det som ser ut att ha varit El Paso-förövarens motiv och drivkrafter har inte formats i ensamhet. Tankegodset, de rasistiska konspirationsteorier om âfolkutbyteâ dĂ€r det âvitaâ ska krossas av invaderande, hyperfertila horder med andra hudfĂ€rger, slaskar runt i allehanda sociala medier. Med internetutvecklingen har vĂ„ldsbejakande rasister fĂ„tt lĂ€ttare att finna varandra, över grĂ€nser och bortom fysiska avstĂ„nd. I chatutrymmen och liknande forum finner den ensamme förövaren alltför lĂ€tt likasinnade eller sĂ„dant som förstĂ€rker egna hatobjekt och villfarelser. I de automatiserade identiteternas och cyberkrigens tid kan dylika fora ack sĂ„ enkelt ocksĂ„ utnyttjas av krafter som Ă€r nĂ„got helt annat Ă€n vad de utger sig vara.
I nĂ€tets mörkare skrymslen kan allehanda aktörer nĂ€ra och uppmuntra till mordisk fanatism, att göra slagord till handling. VĂ„ldsbejakande polarisering â av individer och kollektiv -â utgör en av vĂ„r tids svĂ„raste samhĂ€lleliga farsoter. En mer hĂ„llbar sĂ€kerhet i vardagen och starkare demokratiska samhĂ€llen krĂ€ver i stĂ€llet mer av försonlig pragmatik mellan oliktĂ€nkande.