En svensk EU-parlamentariker har varit tydlig med att rösta emot aborträtten när frågan har hamnat på bordet, Kristdemokraternas Lars Adaktusson. Han har till synes tagit alla chanser, vilket DN:s genomgång illustrerar (21/5). På så vis skiljer han sig tydligt från övriga folkvalda från Sverige.
Abortfrågan är ingalunda enkel, men när det kommer till kritan är aborträtten en central del av de rättigheter som måste finnas för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Inte minst med tanke på att dessa rättigheter på många håll i världen trampas på, påfallande ofta med hårdföra argument och religiös klangbotten.
Den parlamentariker som likt Adaktusson vill vara riktigt noga med att sociala frågor aldrig ska hanteras på EU-nivå utan i medlemsstaternas parlament, behöver följa den linjen konsekvent. Men Adaktusson har bara till synes varit konsekvent just när det kommer till abortfrågan. I andra ärenden som rätten till samvetsfrihet, att personal ska kunna vägra utföra aborter inom vården exempelvis, har han inte haft samma betänkligheter. Om aborträtten inte är en EU-fråga är samvetsfriheten inte det heller.
Linjen visade sig vara ett sluttande plan, där sakfrågan avgjorde hårdheten i det principiella. Lars Adaktusson är oftast en god retoriker, han har varit en tydlig röst exempelvis för att värna och skydda förföljda kristna och yazidier från IS övergrepp. Men hans försvar i den här historien är anmärkningsvärt motsägelsefullt och slirigt.
Naturligtvis hade det varit rakare för KD-profilen, som numera är riksdagsledamot och inte kandiderar till parlamentet, att erkänna att frågan är så viktig att han har tagit alla chanser att markera mot aborträtten. I stället blev det nu kris i partiledningen. Partiledaren Ebba Busch Thor duckade men tvingades till slut rikta kritik. Och Sara Skyttedal, förstanamn på partiets EU-lista, markerade utan nåd att hon inte skulle ha röstat som Adaktusson, partiets andre vice ordförande.