I slutet av den här månaden ska partiet Liberalerna välja ny ledare. Det är tre kandidater, men den huvudsakliga duellen ser ut att bli mellan två före detta integrationsministrar från Alliansregeringarnas tid.
Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister 2006-2013 samt integrationsminister 2006-2010, ställs mot sin efterträdare Erik Ullenhag, integrationsminister mellan 2010 och 2014. Med kandidat nummer tre Johan Pehrson, partiets nuvarande ekonomisk-politiska talesperson, svingande lite vid sidan av.
Inte undra på att mycket av debatten hittills har handlat om just integration. Reinfeldt-regeringarna kunde ha gjort mer för integrationen i samhället. Likväl gjordes en hel del. Nystartsjobb, instegsjobb, validering av examina, jobb- och utvecklingsgaranti – lejonparten av regeringarna Reinfeldts politik för bättre integration fokuserade på att få fler utrikes födda i arbete, i egen försörjning, bort från utanförskap.
Problembilden har i princip inte förändrats under 2010-talet. En bättre integration i detta land kräver att det blir lättare att nå egen försörjning för den som kommit hit som flykting och fått uppehållstillstånd. Och reglerna för arbetskraftsinvandring måste samtidigt befrias från stora sjok av onödig byråkrati, där yrkesverksamma människor utvisas för små formaliafel.
När Ullenhag fick chansen att mata in sitt signalord, så valde han ”snäll”, ett snällare Sverige (DN 4/6). Och Sabuni valde raskt en hårdare ton, markerade att "mångkultur" minsann inte är något att sträva efter och varnade för riskerna med en för ”generös” migrationspolitik (Expressen 6/6). Och Pehrson (Expressen 28/5) vill att hans parti hellre ska vara för något än emot och låter som en del Ullenhag och en del Sabuni. Men på den tid som Pehrson ansvarade för Liberalernas rättspolitik anklagades han mest för att föra batongpolitik.
En god migrations- och integrationspolitik behöver både snälla och hårda inslag. När det kommer till rätten till familjeåterförening krävs ett stort mått av varsamhet. Föräldrars rätt att återförenas med sina barn, bedömningen av ömmande skäl, bör inte hanteras med grova, nyanslösa metoder. Däremot är det rimligt att de mer hårda handgreppens politik gäller exempelvis när det handlar om utvisningar som en följd av grova brott och övergrepp.
Herr Snäll möter Fru Hård och en till. Det låter som en vackert tecknad bok av Elsa Beskow, men är nu vad Liberalerna väljer mellan. Sörmlandsliberalerna har å sin sida förordat Sabuni, men då ska man komma ihåg att samma distrikt nominerade Ullenhag en gång i tiden när partiet valde Jan Björklund.
Det må låta som en saga, men är en krass maktkamp. Ullenhag har sannolikt störst stöd hos de partiföreträdare som röstade igenom överenskommelsen med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet i vintras. Sabunis supportrar finns säkert bland de som röstade emot. Detta talar i nuläget för Ullenhag, särskilt som Pehrson inte lär utmana på den snällare planhalvan.