Det finns ödesfrågor – och det finns ödesfrågor. Kampen mot antibiotikaresistens, bakterier som inte kan bekämpas med mediciner, är en av nutidens främsta.
Överdriven användning av antibiotika gör mer skada än vi kanske anar. Bakterier blir motståndskraftiga, antibiotikan slutar verka. Bakterier sprids med djur och med människor, mellan djur och människor. Som möts och som färdas. Ibland över gränser.
Antibiotikan behövs för att bota sjuka, såväl människor som djur. Men vi ska undvika att ge detta till friska varelser eller sjuka som lär bli friska ändå.
I Sverige har vården i uppdrag att inte skriva ut antibiotika i onödan. En sådan strikt återhållsamhet skulle behövas världen över.
Utmaningen är enorm. Ett svensk-kinesiskt forskningsprojekt visade nyligen på en omfattande utbredning av resistenta bakterier på kinesisk landsbygd (SR 26/3). I de undersökta hushållen bar över 80 procent av människorna och nästan 90 procent av grisarna på bakterier med motståndskraft mot flera sorter av modern antibiotika. Risken att komma i kontakt med resistenta bakterier i dag är som störst vid resor till Asien, däribland folkrika stater som Indien och Kina.
Det måste till omfattande insatser för att begränsa utvecklingen av fler motståndskraftiga bakteriestammar och få fram nya former av antibiotika som kan ta knäcken på de resistenta bakterier som redan finns. Det krävs alltså: forskning och utveckling, nya lagar, regler, rekommendationer och målmedveten antibiotika-politik. I Sverige, i Europa och det globala samhället.
Det finns alltid inskränkta och högljudda röster som inte förstår eller vill förstå hur onödig medicinanvändning för människor och djur blir till ett direkt hot mot liv och hälsa. Men allt hänger ihop.
Det är inte själva maten som utgör det överhängande hotet i första hand, även om det förstås finns råvaror som kan innehålla resistenta bakterier. Varken korven eller skinkan är huvudbovarna, men det spelar roll hur de blir till. Och vi behöver ju inte köpa produkter från producenter eller länder som struntar i riskerna - eller kraftigt tummar på regelverk. Money talks!
Våra folkvalda på EU-nivå kan påverka hur antibiotika används inom djurhållningen – och en hel del har redan gjorts. Användning av antibiotika i tillväxtfrämjande syfte har förbjudits och möjligheterna att ge antibiotika till hela djurbesättningar har kraftigt begränsats.
Det finns samtidigt utrymme att höja kraven på djurskyddet i Europa ytterligare. Inte minst för att få till spetsigare kontroll- och sanktionssystem än vad som i dag är fallet. Utsläppen vid läkemedelstillverkning - för djur och människor - behöver sättas under lupp. Och EU kan, via forskningsprogrammet Horizon, öka satsningarna på forskning för att få fram nya effektiva antibiotika. I valrörelsen har Centerpartiet talat om höjningar med 15 miljarder kronor till bland annat grundforskning på området – och vill införa ett tungt europeiskt innovationspris. Det har inte kommit någon ny klass av antibiotika sedan 1987.
För hälso- och sjukvårdens del är utskrivning och tillgång till antibiotika som läkemedel en fråga för medlemsstaterna att tackla, men forskningsbehoven är gränsöverskridande.
När det kommer till kritan behövs globala avtal, en ökad samsyn och gemensamma krafttag världen över för att – på samma sätt som i klimatfrågan – på bredast möjliga sätt försöka minimera det här hotet. Europeisk samverkan och unionsgemensamma beslut kan göra skillnad. De kan bidra till att sätta större avtryck också globalt. Därför spelar det också roll hur du röstar i EU-parlamentsvalet, där du har chans att påverka utfallet.