Norge drabbades i lördags av ett högerextremt terroristdåd. En ensam gärningsman öppnade eld på en moské i Baerum utanför Oslo. Han övermannades snabbt tack vare rådigt ingripande av två äldre moskébesökare. Förövaren har till synes haft sin mordiska hejarklack av nazister och rasister på nätet, likt andra ensamma terrorister med liknande motiv. Den här misslyckades med att ställa till med ett blodbad, till skillnad från terroristen i Utöya-dådet, landsmannen Anders Behring Breivik för åtta år sedan.
Vi lever i en tid där den politiska polariseringen är stark, där ytterkanter tar utrymme och mittenorienterade krafter slits isär eller tunnas ut. De samlade demokratiskt orienterade krafterna står därmed svagare och mer splittrade än vad de borde göra. Detta i en tid där extrema ideologier som våldsbejakande islamism och rasism/nazism i stället stärks av de gränsöverskridande hatmiljöer som står att finna på nätet.
Till detta ska läggas att det finns andra aktörer som medvetet sprider misstro mot etablerade medier och säkerhetsansvariga myndigheter, underblåser konspirationsteorier och försöker förstärka polariseringen i demokratiska stater. Allt för att försvaga dessa. En uppmärksammad artikel i New York Times sammanfattade nyligen hur högerextrema krafter i Sverige har götts och spelats med, som en del av den ryska Putinregimens säkerhetspolitiska agenda. Det handlar då bland annat om avslöjanden som vår systertidning Eskilstuna-Kuriren har gjort om hur rasisternas så kallade ”trollfabriker” fungerar.
På samma sätt som våra samhällen kraftsamlar för att avslöja, stoppa och förhindra islamistiska terrordåd, måste de nazistiska extremistmiljöerna bekämpas. Enskilda gärningsmän är sällan ensamma i sin radikalisering, utan göds av ett sökande efter likasinnade - ofta i nätets mörkare hörn.
Vi behöver ha den här helheten klar för oss. Det är därför som det griniga meningsutbytet mellan Norges statsminister och Sveriges energiminister, som petades som inrikesminister efter Transportstyrelseskandalen, bör ses som ett typexempel på onödigt dumbråk (AB 12/8).
Statsminister Erna Solberg efterlyste mer nordiskt samarbete mot organiserade nazister och pekade särskilt på att svensktalande nazister från Nordiska motståndsrörelsen ofta dyker upp i motsvarande norska miljöer. Det är svårt att säga annat än att Norge sedan länge har insett att riskerna med inhemska terrorister som Breivik aldrig får underskattas. Den svenske ministern Anders Ygeman reagerade i sin tur med att anklaga Solberg för att skylla ifrån sig på Sverige. Efterspelet till terrordådet urtartade i någon form av käftande mellan en norsk högerregering och en svensk rödgrön.
Ska antidemokratiska, terrorbenägna krafter bekämpas effektivt krävs en stadig blick också bortom nationsgränserna, även när det kommer till rasister och nazister inom Norden och utanför. Våra folkvalda företrädare behöver anstränga sig för att motverka onödig polarisering. Grälsjukan må ge enkla rubriker, men är gravt missriktad. Norges terrorist-problem är också Sveriges, Sveriges terrorist-problem är även Norges. Sträck ut hjälpande händer över Kölen i stället för att peka finger.