Det är en jämförelsevis stor satsning som Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet gör för att motverka och bättre behandla psykisk ohälsa. 1,8 miljarder är stora pengar, men dessa skattemedel går också till ett tämligen brett område, där problemen varierar från de mindre allvarliga till de betydligt mer allvarliga.
Jämfört med mitten av 1980-talet verkar också den psykiska ohälsan ha ökat, alternativt har vi blivit betydligt bättre på att upptäcka och uppmärksamma den. Problemen bland barn och unga märks via växande köer till barn- och ungdomspsykiatrin. För vuxna och yrkesverksamma är problematiken tydlig i sjukskrivningarna. När SKL-projektet Uppdrag Psykisk Hälsa granskade ett antal kommuner och regioner visade det sig att 20 procent av de anställda stod för mellan 62¬-82 procent av den korta sjukfrånvaron. Om tidiga behandlingsinsatser kan få ned antalet frånvarotillfällen är mycket vunnet, för arbetstagaren såväl som arbetsplatsen. Risken för längre sjukskrivningar kan minska.
Enligt Forska Sverige! kan kostnaderna för den psykiska ohälsan beräknas till närmare 70 miljarder kronor per år och den står för fyra av tio sjukskrivningar. Detta är något som politiken inte har råd att vända bort blicken från. I den aktuella satsningen, som är en följd av januariavtalet mellan de fyra partierna, riktas exempelvis 700 miljoner kronor till kommuner och regioner för att korta väntetider och förbättra det första mötet mellan vård och vårdsökande. Som Centerpartiets Anders W Jonsson formulerar det i DN, att få till ”en sömlös organisation för alla från 0 till 18 år”. Det är en god investering.
I förlängningen är det inte storleken på pengarna som är poängen, utan hur de används och vad som går att lära av erfarenheterna. Kan vård, skola och arbetsliv bli bättre på att möta människor med lättare psykiska besvär som exempelvis skadlig stress och nedstämdhet, bör också de framtida vårdbehoven såväl som sjukfrånvaron kunna begränsas, samt långvarigt personligt lidande minskas.