Fokus på skolan var en av de tydligaste anledningarna till att Moderaterna i Nyköping gick emot rikstrenden och växte i valet 2018. Skolornas förutsättningar kommer att bli minst lika politiskt viktiga de kommande åren.
Det är allt annat än en skräll att M därför signalerar en större satsning på skolan i sitt budgetalternativ för 2020 än vad de styrande Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har föreslagit. Även kommunledningen prioriterar satsningar på skolan, men den jämförelsevis största tyngden ligger på vård och omsorg.
I så motto har Moderaterna vänt på prioriteringarna. Partiet vill se ett bredare bejakande av friskolor, men tillför samtidigt tanken att utöka dagens F-3-skolor i kommunen med ytterligare årskurser, eftersom elevunderlaget i landsbygdsskolorna behöver bli större. Inget fel i det, men en av de största utmaningarna för skolorna på landsbygden är hur dessa ska kunna behålla de sexor som lockas till friskolor i tätorten ett år före högstadiet. Den som har en smart lösning på detta dilemma mellan god valfrihet i kommunen och långsiktigt starka skolor på mindre orter, har guldstjärnor i praktisk politik att vinna.
Varken kommunledningens eller Moderaternas alternativ landar på ett överskott på två procent för 2020. Tuffare tider med en hård politisk konkurrens i välfärdsfrågorna sätter sina spår. Nyköpingsmoderaterna vill ta hem minst 30 miljoner kronor via mer effektiva upphandlingar. Här finns förstås ett mått av förhoppning, men jakten på den effektiva skattekronan är alltid värd att driva på.
Utöver detta tål att noteras att konfliktytan mellan M och kommunledningen i integrationsfrågorna är något nedtonad. Det är bra. Ingen underskattar behovet eller problemen, även om lösningarna må skilja sig åt. Att banka på varandra med plakatpolitik för det politiska spelets skull är av begränsat värde. Resan mot 2022 i Nyköpingspolitiken lär ingalunda bli lugn, men i polariseringens tid är det klokt att välja sina konflikter med omsorg.