Moderaterna har valt att väcka ett formellt misstroendevotum mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Statsminister Stefan Löfven (S) gillar inte detta. Föga förvånande.
Efter det att M backats upp av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har även Liberalerna lovat att stödja misstroendet mot Strandhäll. Därmed blev Centerpartiet vågmästare – precis som inför valet av statsminister i vintras. C-ledaren Annie Lööf förklarade på en presskonferens att hennes parti ger besked först efter EU-valet, men inför omröstningen. Det må ge statsministern lite extra tid till ommöblering och C i riksdagen en möjlighet att framstå som återhållsamma. Varför skulle Lööf annars tveka? Det är svårt att se annat än att oppositionspartierna bör använda misstroendeverktyget fullt ut.
KU-förhören med anledning av att Strandhäll abrupt sparkade Försäkringskassans generaldirektör inför valrörelsen, har utvecklats till en principiell duell mellan informell regeringsmakt och generaldirektörers tjänstemannauppdrag. I den krocken kan inte det dolda maktutövandet få vinna.
En myndighet ska agera självständigt. Den ska tolka lagar, regleringsbrev och andra regeringsbeslut på eget ansvar. Myndighetens chef, generaldirektören, ansvarar för att detta sker på ett korrekt sätt. Regeringen ska styra myndigheten via beslut, inte via mer eller mindre dolda påtryckningssamtal. Gränsen må ibland vara hårfin, men den är relevant.
Ann-Marie Begler fick som generaldirektör Försäkringskassan att göra det som regeringen i sitt uppdrag till myndigheten hade beställt, att få ned sjuktalen. Att detta gav partipolitiska och opinionsmässiga problem för Socialdemokraterna, minns kritiken mot den mer än okänsliga hanteringen av LSS-ärenden, var inte generaldirektörens ansvar. Likväl fick Begler sparken. S och Strandhäll ville skydda sig inför valet. Så ska inte myndighetschefer hanteras.
Två dagar efter EU-valet blir det en omröstning i riksdagen om Strandhälls framtid. Då borde inte Lööf tveka. Det ligger inte i Centerpartiets anda att släta över dold styrning och valrörelselojalitet mellan parti och myndighet. Rimligen bör C dela Liberalernas slutsatser om hur illa Begler har hanterats och allvaret i de uppgifter som har kommit fram i KU-förhören. Rimligen lär Strandhäll få ett annat uppdrag innan nesan av en förlorad omröstning blir ett faktum.
Myndigheter och generaldirektörer har inte ansvar för att rädda en regerings valrörelse eller vara slaviskt lojala enligt informella styrsamtal. Snarlik problematik har skymtat på flera håll, Transportstyrelseskandalen exempelvis. Om myndigheter byter fot för att regeringen söker bättre opinionsvindar, då bör det vara med ett öppet och transparent beslut.