I slutet av förra veckan kom regeringen med direktiven till den breda parlamentariska kommitté som ska forma framtidens svenska migrationspolitik. Denna kommitté är punkt nummer 67 av 73 i januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna.
Debatten efter det att direktiven presenterades har inte precis varit den tydliga politikens stoltaste stund. Så mycket av partiernas hållning i migrationsfrågorna handlar om positionering, sända signalord och söka tillfälliga opinionsvindar att det stundtals blir rätt pinsamt. Ta bara bråket mellan Moderaterna och Kristdemokraterna, där båda vill framstå som jättehårda i synen på att ta emot flyktingar, men där KD föga förvånande vill ha ett ömmande hjärta för att hålla ihop familjer. Den moderata kritiken gick mer eller mindre ut på att det inte går att vara medkännande och hård i synen på migration samtidigt. KD hävdade å sin sida att man visst kan återförena familjer, bara man ser till att färre totalt får skydd.
Det är ingen brist på partier som talar om en "stram" migrationspolitik, men det är främst partierna som behöver strama till sig. Redan i sammanfattningen av direktiven är detta tydligt: ”Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv.” Eftersom alla partier har tackat ja till att delta, är det rimligt att de under arbetets gång visar att de kan leva upp till detta. Det går inte an att vifta runt och låtsas som att man är emot att utlänningar får skydd i Sverige om de har giltiga skäl. Att inte alls vilja skydda den som är i nöd är inhumant. Inte heller går det att hävda att allt är möjligt, alla är i nöd och att ingenting kostar.
Kommittéarbetet behöver ha ett seriöst förhållningssätt till hur Sverige ska leva upp till internationella konventioner, en idé om hur den som kommer hit ska behandlas, vad som ska krävas för att få skydd, vilka förutsättningar som ska ges och vilka krav som gäller för den som vill stanna här – och kanske även bli medborgare så småningom. Det, om något, skulle vara bra för Sverige. Även om exempelvis M och KD vill diskutera ett tak för flyktingmottagande, något som kan vara förrädiskt nog efter omvärlden inte är statisk, att krig och katastrofer inte är planerade. Det är samtidigt vettigt att kommittén får arbeta även med de migrationspolitiska kostnaderna, så att inte debatten urartar till ett siffrornas vilda västern, där den som drar till med något först vinner duellen.
Den som vill ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik, med brett stöd i riksdagen, kommer att behöva acceptera att delar av denna inte blir som man önskar. Målet är att nå en helhet som de flesta kan leva med. Förhoppningsvis kan debatten partierna emellan om asylpolitiken bli mindre slagordsmässig och mer praktiskt inriktad. Det är både vettigt och sunt att även främlingen ges en ärlig individuell chans att få sin sak prövad.