Flytten av eleverna i årskurs sex från Jönåkers skola till Bergshammars skola inför höstterminen borde politikerna ha tagit beslut om, inte enbart skolförvaltningen. Det finns både ett principiellt och ett symboliskt värde i att strategiska skolbeslut – med direkt bäring på politikens löften – också fattas av de folkvalda.
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Anders Eriksson (C) valde ett nedtonat tonläge i den här diskussionen, men hävdade att politiken borde ha fått vara med i processen (SN 20/6). Petter Söderblom (M), som röst för oppositionen, valde en skarpare formulering. Den här lilla öppningen i Nyköpings kommun, där makten över hur elever kan flyttas mellan skolor har hamnat hos tjänstemännen, illustrerades redan med beskedet om hur klasserna i höst ska flyttas inom Rosenkulla skola, det vill säga stadsdelsskolorna Rosenkälla och Stenkulla. Några årskurser i en skola, övriga i en annan. På en större tätort är avstånden ofta kortare mellan skolorna, men politikens ansvar för årskursernas placering kvarstår.
En flyttsträcka mellan två grannstadsdelar väcker måhända mindre uppståndelse och något mindre bekymmer. Desto tydligare blir problematiken nu när sexorna i Jönåker, det vill säga elever från hela Kiladalen, ska flyttas till Bergshammar, dryga milen närmare stan. Avståndet till skolan ökar för de elever som valde att gå kvar i skolan på hemmaplan. Budskapet till dessa elever är därmed allt annat än idealiskt. Närheten till skolan är ju en skolvalsfaktor även om avstånden är större på landsbygden.
Hur ska då den kommunala skolan hantera en tänkt sjätteklass som visar sig bestå av få elever? Samordna med femman – eller föra över till annan skola? Samordning är något som rektor och förvaltning kan lösa, men när elever flyttas till en annan skola, då bör politiken ha fattat det beslutet. Här måste Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet som styrande koalition vara glasklara. Det är en makt- och en politikfråga, ett ansvar inför väljarna. En enstaka flytt ett år blir ack så lätt en permanent förändring.
Samtidigt ska sägas att den här frågan inte hade uppstått om inte en stor andel av eleverna hade valt att börja friskolor i stan från sexan eller tidigare, i stället för att vänta till sjuan. Dessa val påverkar möjligheterna att garantera en sjätte klass i de kommunala skolorna på landsbygden. Om många elever väljer bort skolan är det förvisso en signal om vilka skolor som lockar, men det påverkar mer än bara skolverksamheten på mindre orter. På Nyköpings landsbygd är skolan en bärande del av samhällenas livskraft. Om föräldrar och elever väljer bort den lokala skolan då försvagas också kraften i närsamhället. Det måste alla vara medvetna om. Den som väljer bort sin lokala skola kan inte förvänta sig att andra automatiskt ska rädda den.
Därför är flytt av hela årskurser till annan skola också ett politikens beslut, inte skolorganisationens.