Dagens unga börjar betrakta sin egen skärmtid, alltså tiden med mobil, på nätet, med mer skepsis än tidigare. Det är en sund utveckling. Det betyder att det ständigt växande umgänges- och konsumtionsutbudet i digitala miljöer, inte längre bara är något nytt och spännande. Det är vardag och normalitet.
Även om föräldrarna i Statens Medieråds rapport Unga och medier 2019 är mer kritiska till sina barns tid vid datorer och mobilskärmar, är det intressant att de unga själva ibland känner att det blir osunt mycket. Hälften av 9-18-åringarna i undersökningen uppfattar det som att deras nätaktiviteter inkräktar på tid som de hade behövt ägna åt annat. Snapchat- och Youtube-generationerna framstår därmed som hyfsat välmedvetna om avvägningen mellan nytta och nöje.
Att föräldrar inte är nöjda med hur barnen använder sin tid är samtidigt föga nytt. Skillnaden är att mer av den tiden i dag sker vid en skärm, i sociala medier eller spelmiljöer, jämfört med vad som var fallet förr. Precis som då gjordes ungas underhållningskonsumtion lätt till något oroväckande och förledande. Minns debatter om allt från videovåld, skräckförhärligande hårdrock till nattliga dansfester i skogen eller i någon halvskum källarlokal.
Begreppet skärmtid är på så vis vår tids moralfråga, men inte enbart. Tiden vid skärm säger också en del om hur vi bildar oss en uppfattning om vår omvärld, vad som händer, vad som är inne och ute, vad som är viktigt respektive oviktigt i vardagen. Såväl för vuxna som för unga.
Skärmtid är mer nytta än problem. Det finns naturligtvis en gräns där stillasittande och det skärmbaserade kan bli onyttigt och passiviserande, men där finns också utrymme för det kunskapsgivande, det nyttiga, det inspirerande och det upplyftande. Som alltid finns en helhet att förhålla sig till, vilket exempelvis Elza Dunkels, internetforskare och docent i pedagogiskt arbete, påpekar för SVT (11/9). Förmågan att disponera sin tid mellan längtan och måsten är en viktig del av vardagslivet.
En bekymmersam faktor som lyfts fram extra i den här rapporten är att ungas läsning fortsätter minska. 2019 säger sig 11 procent av 17-18-åringarna läsa böcker och/eller tidningar varje dag. Motsvarande andel för sex år sedan, 2012, var 23 procent av 17-18-åringarna. Den dagliga läsningen minskar med stigande ålder, tonårens bokslukare ser ut att bli färre.
Läsning är förvisso inte bara underhållning. Att ta del av texter betyder så mycket för kunskapsutveckling och kunskapsinhämtning, för språkutveckling och vidgande av ordförråd. Läsförmågan ger större möjligheter att orientera sig i samhället och även värna sina rättigheter. En del av detta läsande kan förstås ersättas av ljud och bild, inlärning är ju inte begränsat till sådant som vi läser. Men av rapporten att döma är det inte en stor del av de unga som aktivt konsumerar poddar och något annat potentiellt fördjupande material.
I detta gigantiska uppehållsrum som sociala medier utgör lockas många av annat. Där finns umgänge och underhållning som lockar, entusiasmerar och förför. Detta måste man försöka förstå som en del av det nutida livet, där skärmar inte avgränsar utan ofta ökar det sociala livet. Se skärmtidens nyanser med alla dess risker och möjligheter.
Skolorna och varje ny föräldrageneration behöver samtidigt förstärka arbetet för att få unga att läsa mer. Det handlar inte bara om tidningar och magasin, utan så klart även skönlitteratur och faktaböcker. En del tar till sig detta naturligt, men andra behöver mer uppmuntran. Se det som att behöva äta lite mer grönsaker, det är inte det mest lockande för alla, men det är nyttigt.