Plastraffinaderier och vätgas i stålverk är inga sexiga valvinnare men det är i detta som de verkligt angelägna klimatinsatserna och globala vinsterna kan göras i samverkan mellan stat och näringsliv.  Foto:

Ledare: Rejäl klimatpolitik berör plast och stål

LEDARE

Just nu pågår en debatt om flygets klimatpåverkan hos både ­kultursidor och politiker. Men andra frågor med större miljö­påverkan än flyget borde få mer uppmärksamhet.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Januariresorna verkar ha fått många att tänka till kring sitt resande för sedan årsskiftet har vi haft en rejäl flygdebatt. Vissa har gått ut och berättat om att de ska försöka sluta flyga på grund av klimatpåverkan, lika många andra har svarat med att skriva om det självupptagna och medelklassiga i detta.

Problemet med denna debatt är att den faktiska ­klimatpåverkan är liten i jämförelse med uppmärksamheten. Att flyga kan vara en ganska stor del av den enskilda individens klimatpåverkan. Men flygets totala del av koldioxidutsläppen är några procent globalt sett. Det är klokt att som enskild individ fundera över sina flygvanor liksom det är klokt allt källsortera, men våra politiker får inte fastna i dessa frågor.

I Sverige har vi tur på så vis att vi har ett överskott av ren energi så det är främst industrin och transport som släpper ut. Men det finns en massa saker vi kan göra på dessa områden genom investeringar i ny teknik. Några exempel: Tillverkning av stål är en krävande process som använder mycket kol. Detta kan delvis ersättas med vätgas och elvärme, något som skulle spara 9 miljoner ton koldioxid, av 15 miljoner ton i utsläpp årligen. En övergång på bred front till biobränslen, som diesel på skogsråvara, skulle spara ytterligare 6 miljoner ton i transportsektorn. I Sverige idag är vi duktiga på att ta tillvara på plast, men en del är blandprodukter som inte kan återvinnas. Skulle vi uppföra nya typer av plaståtervinningsraffinaderier som klarar detta sparar vi ytterligare 1 miljon ton. Sätt allt detta i proportion till inrikesflygets totala förbrukning av koldioxid på ett år på 2,6 miljoner ton så förstår man snabbt varför de här frågorna borde få mer uppmärksamhet.

Det riktigt fina i detta är de möjliga globala vinsterna. I Sverige har vi ändå en ovanligt ren industri och energisektor. I många länder är det betydligt värre. Om vi utvecklar tekniken för exempelvis renare ståltillverkning och exporterar denna till Kina blir de ­globala utsläppsminskningarna mycket stora.

Alla exempel ovan är tekniklösningar som kräver omfattande investeringar som företagen och staten måste göra ihop. Att våra politiker skulle vara modiga och testa att exempelvis bygga anläggningar för plaståtervinning skulle göra så mycket mer skillnad än den ­debatt vi har idag. Isabella Lövin och Ulf Kamne från Miljöpartiet skrev på onsdagen en debattartikel om minskad klimatpåverkan. Deras starkaste kort där var flygskatt, som kan spara lika mycket som biltrafiken släpper ut på två dagar, samt att kommuner i upphandlingar ska köpa fler varor som ”går att uppgradera, reparera och återanvända”. Så förs en smal debatt om frågor som inte har särskilt stor påverkan. Men visst, plastraffinaderier och vätgas i stålverk är inga sexiga valvinnare. Då bråkar vi hellre om vem som äter sämst för klimatet och att man ska få rabatt för att reparera cyklar. Synd.

Hanna Marie Björklund

Läs också

( 3 st )

Läs mer om dessa ämnen

KlimatLedareMiljö
Relaterat