• Reutersjournalisten Wa Lone pratar med journalister utanför domstolen i storstaden Rangoon för en vecka sedan, den 20 augusti. Snart faller domen mot honom och kollegan Kyaw Soe Oo, som greps i december 2017. Foto:
  • Kyaw Soe Oo eskorteras av polis utanför domstolen i Rangoon, Myanmar den 7 mars 2018. Rättegången mot de båda Reutersjournalisterna har pågått en längre tid. Foto:
  • Världen har visat sin avsky för journalistgripandena i Myanmar. Skådespelerskan Cynthia Nixon var en av dem som protesterade under 2018 års PEN Literary Gala i New York i maj 2018. Foto:
  • Militärens angrepp på den muslimska befolkningen i västra Myanmar var det som de båda Reutersjournalisterna skulle granska när de greps. I dag är satellitbilder som denna, som visar hur en hel by jämnats med marken, det enda sättet för omvärlden att få veta vad som pågår eftersom journalister är portade. Foto:
1/

Dom i Myanmar dröjer ytterligare en vecka

Myanmar

Inifrån ett ökänt dissidentfängelse i Myanmar inväntar två journalister sin dom.

Men bland kritiker till att Reutersreportrarna har ställts inför rätta har domen redan fallit: Anses journalisterna skyldiga är det slutet för landets demokratisering.

Domen väntades under måndagen, men i stället meddelades att det dröjer ytterligare en vecka.

— Domaren har dålig hälsa, så jag är här för att tillkännage att domen är uppskjuten till den tredje (september), säger domare Khin Maung Maung enligt nyhetsbyrån Reuters.

De båda journalisterna Wa Lone, 32 år, och Kyaw Soe Oo, 28 år, står åtalade för att ha tagit emot hemliga statliga dokument i samband med en undersökning av mord på tio rohingyer under en militärinsats. Vid rättegången i Myanmars (Burmas) största stad Rangoon hävdade åklagaren att de båda journalisterna, som arbetade på uppdrag av Reuters, haft uppsåt att skada nationen.

Ödesdom

Domen ses som ett eldprov för pressfriheten i Myanmar, där den politiska utvecklingen de senaste åren fått växande internationell kritik. Förhoppningarna om fortsatt demokratisering har grusats och konflikterna i landets västra delar har blivit allt grymmare, något som har tvingat hundratusentals människor från den muslimska minoriteten rohingya på flykt.

FN befarar att det pågår folkmord på rohingyer och landets ledare Aung San Suu Kyi, som var demokratikämparnas stora hopp, beskylls för att inte stå upp för de ideal som hon bland annat har fått Nobels fredspris för.

Och det finns kopplingar mellan den infekterade konflikten och mediernas minskade manöverutrymme.

— Journalister är förbjudna att komma in i Rakhinestaten, där den misstänkta etniska rensningen av muslimer pågår. De kan inte rapportera om vad som händer – det är en vit fläck på kartan, säger Daniel Bastard, Asienchef för Reportrar utan gränser (RSF).

Men genom satellitbilder och vittnesmål når fruktansvärda historier ut om det som nu är en av världens allvarligaste flyktingkriser.

"Fantastisk reporter"

Situationen för alla journalister i Myanmar har blivit svårare. Efter att i flera år ha klättrat i RSF:s pressfrihetsindex dyker landet flera placeringar 2018.

Listan kan göras lång över de journalister som har gripits för att ha ifrågasatt regimen.

— I fallet med Reutersjournalisterna var det en fälla gillrad av polisen. En av poliserna erkände till och med det, men då fängslades han, hävdar Bastard.

Wa Lone och Kyaw Soe Oo kämpade för etiska principer, berättar journalisten Ye Mon Tun för TT på telefon från Rangoon. Han är reporter på magasinet Frontier och god vän med Wa Lone.

— Han är en fantastisk reporter, som alltid har drömt om att göra granskande journalistik och vägrade skriva sådant som känns som reklam.

Ye Mon Tun hälsade nyligen på sin kollega i Inseinfängelset, känt för att ha hyst dissidenter under militärjuntan och för tortyr och våld. Men journalisterna mår bra, efter omständigheterna.

— Vi hoppas att de släpps, men så blir det nog inte. Jag tror att de kommer att få mellan sju och tio års fängelse.

Avskräckande exempel

Med åtalet vill regimen skrämma andra som vill undersöka dens illdåd, anser Daniel Bastard.

Han är tveksam till om journalisterna har en chans att frias – trots att bevisen mot dem är svaga och världens fördömande av målet hårt. I värsta fall kan de få 14 års fängelse, som är maxstraffet i den aktuella lagen från kolonialtiden.

— En fällande dom skulle innebära slutet för Myanmars demokratisering, som jag ser det. Symboliskt är den här domen väldigt viktig. Om man inte tillåter fri press, då kan man inte säga sig hålla fria val, säger Daniel Bastard.

Bakgrund: Censuren tar nya former

I över 50 år styrdes Myanmar (Burma) av en militärregim där medier förstatligats och journalister censurerades och sattes i fängelse. Vid landets första steg mot demokratisering lades den statliga nämnden för censur ner 2012.

Men försöken att kontrollera medierna var långt ifrån över. 2013 antogs en ny lag, telekommunikationslagen, vars syfte var att underlätta för utländska investeringar i landets eftersatta it-sektor. Men lagen är också skriven på ett sådant sätt att den i samband med digitaliseringen av medierna kunnat användas mot journalister som rapporterar kritiskt på nätet. Reutersjournalisternas fall rör sig dock om en annan lagtext.

När Aung San Suu Kyi tog över makten i Myanmar efter valet 2015 var hoppet om förändring stort. Men Suus roll som ledare blev bakbunden eftersom militären bland annat behöll en fjärdedel av platserna i parlamentet och därmed möjligheten att blockera viktiga lagändringar.

Fakta: Tufft för journalister i Myanmar

2013 rankades Myanmar på plats 151 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. 2017 hade landet klättrat till plats 131.

Situationen för journalister förvärrades efter att militären gav sig in i Rakhinestaten i augusti 2017. Samma år åtalades 20 reportrar.

2018 dök landets pressfrihetsplacering för första gången på flera år, till plats 137.

Källa: Reportrar utan gränser