• En tonåring möter en något äldre man i romantiska "Call me by your name". Pressbild. Foto:
  • På landsbygden i norra Italien utspelar sig en lågmäld och vacker kärlekshistoria i "Call me by your name". Pressbild. Foto:
1/

Filmrecension: Call me by your name

Filmrecension

Återhållen åtrå, färska aprikoser och den första smärtsamt ljuvliga kärleken är vad som bjuds i denna mästerliga vitaminkick för alla sinnen.

När den amerikanskt kaxige forskareleven Oliver (Armie Hammer) gästar en professorfamiljs italienska sommarhem förändras livet för den 17-årige sonen Elio (Timothée Chalamet).

Pappan i familjen håller i en utgrävning. I en scen studerar han fotografier av fynden och konstaterar för Oliver hur statyernas skönhet och hållning "utmanar en att åtrå dem". Därmed sätter han, medvetet eller omedvetet, fingret på den process som sattes i gång i huset så snart Oliver slängde sina välformade ben över tröskeln.

Det tar ett tag, ganska lång tid faktiskt, innan känslorna får tillfälle att brisera. Men lika lite som regissören Luca Guadagnino har lust att stressa fram händelserna har man i publiken den minsta lust att forcera sig fram i utvecklingen. Ljuvligare film att bara vila i var det länge sedan jag såg. För vad kan vara fel med att få insupa norra Italien i början av 1980-talet? Alla ser helt fantastiska ut, som nutida hipsters, fast gyllenbruna och bara naturligt coola. I den här intellektuella och sensuella miljön stimuleras både hjärna och hjärta. Fotot är fantastiskt, man känner smaken av saftiga aprikoser och färska örter, hur solen spelar genom lövverken och svalkan i det turkosa vattnet. Det finns också en "American pie"- inspirerad scen med en persika som kommer att lämna bestående intryck.

"Call me by your name" är en sådan fantastisk vitaminkick för alla sinnen – och då har vi inte ens kommit till det bästa: Den fina kärlekshistorien.

Oliver och Elio är båda enormt charmiga, perfekt rollbesatta, där de cirklar runt varandra. De känns ovanligt fria, nästan manuslösa. Det ligger inga konstlade, trista konflikter och pyr (något som i mina ögon sänkte Guadagninos förra film, den hyllade "A bigger splash"). Men det saknas inte spänning för det. Här finns gott om scener av typen där nästan ingenting yttras men så mycket ändå helt uppenbart står på spel. James Ivory har skrivit manus (efter André Acimans roman) och visst anar man ett släktskap till några av dennes melankoliska klassiker som "Ett rum med utsikt" och "Återstoden av dagen".

Av det stoffet har Luca Guadagnino skapat ett mästerligt stycke kärleksdrama, från allra första bildrutan ända in i eftertexterna – som rullar fram under filmens kanske allra starkaste scen.

Fakta: Call me by your name

Genre: Romantiskt drama

Premiär: 22 december 2017

I rollerna: Armie Hammer, Timothée Chalamet, Amira Casar med flera

Regi: Luca Guadagnino

Speltid: 2 timmar 12 minuter

Censur: Barntillåten

Betyg: + + + + +