• När Johan Fredholm och kollegerna bland deltidsbrandmännen i Funäsdalen fick uppdraget att bevaka en väg som fungerade som brandlinje i skogen möttes de av en annorlunda syn – en specialbyggd brandbil från Norge. Foto:
  • När Johan Fredholm och kollegerna bland deltidsbrandmännen i Funäsdalen fått uppdraget att bevaka en väg som fungerade som brandlinje i skogen möttes de av en annorlunda syn – en specialbyggd brandbil från Norge. Foto:
1/

Frivilliga norrmän bistår med specialfordon

Bränder

Från alla möjliga håll kommer nu frivilliga som vill hjälpa till med bränderna i Jämtland och Hälsingland. Särskilt välkomna blev det gäng norrmän som dök upp med en terränggående brandbil.

Det är restauranger som skickar ut pizzor i skogen, butiksägare som bjuder på frukost, bönder som bygger om traktorer för att de ska kunna spruta vatten, friviliga som bevakar brandområden och småtjejer som springer med smörgåsar till brandmän. Alla möjliga och omöjliga sätt finns nu för alla som vill hjälpa räddningstjänsten och bidra till att släcka bränderna.

När Johan Fredholm och kollegerna bland deltidsbrandmännen i Funäsdalen fått uppdraget att bevaka en väg som fungerade som brandlinje i skogen möttes de av en skön syn. En specialbyggd brandbil.

— Vi bestämde oss för att åka in på en liten väg för att kolla hur det såg ut bakom oss. Vi står där och släcker när den här Mercedes-brandbilen kommer.

Tak med kanon

Bilen är försedd med stora däck och har ett förhöjt chassi för att kunna gå i terräng. Plus det "coolaste av allt" enligt Johan Fredholm: en stor vattenkanon på taket.

— Oavsett hur gammal man är, är ju sådana här leksaker rätt roliga. När den kom åkande där blev vi eld och lågor, säger han.

Johan Fredholm och kollegerna hade just ägnat timmar åt att åka fram och tillbaka på vägen, stanna till, hoppa ur, dra fram slangar, släcka, hoppa tillbaka in och fortsätta. Att kunna använda en kanon direkt från bilen är en dröm.

— Man kan hela tiden släcka småbränder från bilen. En person kör och den andra kan spruta medan man kör. Det går snabbt.

Ur bilen hoppade en norrman från Röros, pensionerad brandkapten, som väntade på sina vilande kamrater. Han bjöd på fika och frågade sedan försynt "Kan någon av er köra?". Till de svenska brandmännens förtjusning.

— Alla ville. Hade jag inte varit förman hade jag anmält mig, säger Johan Fredholm.

Norge först

Så de slog följe och körde i kolonn, norska bilen först och den vanliga brandbilen efter.

— De tog det som gick närmast vägen. Var det något större, längre in, drog vi ut slangarna, säger han.

Johan Fredholm berättar också att han möter många norrmän som kommit över gränsen för att hjälpa till. Och naturligtvis många frivilliga från samhällena runtomkring.

— Går man in på Svegs station står folk och ger en mackor, på skolköket lagas det också. Det är fantastiskt. Och rörande.

Det tar två timmar för honom och de andra brandmännen att ta sig till branden i Lillhärdal. Tidigare har de arbetat med en brand i Hede.

— Det är så mycket nu att vi åker bara dit de säger att vi ska åka och där vi kan göra nytta. Och inte tänka så mycket på de andra bränderna. Det kämpas överallt, säger han.