“Klakan är säven fifteen” tjoar mobillarmet på tok för tidigt med olidlig Dolph Lundgren-svengelska. När jag tystat det avlöser en hurtig kvinnoröst som påstår sig vara min Googleassistent och undrar om jag vill ha hjälp. På ett mycket ohövligt sätt ber jag henne hålla tyst, hade den självutnämnda assistenten känt mig bättre hade hon vetat att jag yrvaken är lika lågaffektiv som Kapten Haddock.

Vi går igång på olika saker i vår familj. 7-åringen i sin tur är måttligt förtjust i amerikanska presidenter med fluffig frisyr.

- VEM av er har intervjuat Donald Jump? dundrar hon upprört när hon närstuderar Katrineholms-Kurirens förstasida.

- Eeeh, va? frågar jag förvirrat och lutar mig närsynt mot den lilla bilden som hennes pekfinger viftar hotfullt mot.

När jag gnuggat kontaktlinserna ser jag vem det är... stadens kommunalråd. Ber härmed Göran Dahlström om ursäkt å dotterns vägnar och lovar att tillverka ett memoryspel med kommunens alla lokalpolitiker åt henne.

Häromveckan var skolan stängd en dag så jag hade öppen förskola på hemmaplan med flickflocken och en av deras kompisar. Plötsligt låg en prydlig teckning på bordet där något hade textat FNL.

För ett ögonblick trodde jag att Sydvietnams nationella befrielsefront har mobiliserat i vårt kök, innan jag insåg att det var de unga fröknarnas initialer.

4-åringen har en egen gerillarörelse som gör dagliga räder mot köksskafferiet. Ena stunden lyckas hon korpa åt sig en chokladkaka, i nästa släntrar hon förbi gnagandes på en oskalad potatis. Detta trots att hon dagligen serveras präktig hemlagad mat!

Middag tillsammans ger vardagarna en guldkant, fast det är inte alltid jag går i mål.

En gråruggig måndagskväll bestämde jag mig för att överraska familjen med hemtrillade köttbullar och potatismos. Givetvis skulle det vara brunsås till, men den enda soja vi hade hemma var lika blaskig som utspätt kranvatten. Såsen såg ut som en urtvättad trenchcoat och i ett sista tappert försök att liva upp den blev svart karamellfärg nästa drag.

Underskatta aldrig färgcirkeln, mina vänner! Stekpannans innehåll såg nu ut som jag hade blandat murbruk till kvällsmat. Istället för lovord för den fantastiska middagen möttes jag av ett hjärtligt gapskratt från mannen och skeptiska barnablickar.

Det krävdes en hel del övertalning för att få dem att smaka. Härmed blir "Sås är sås om än i mysko kulör" min paroll!