Ändå var det deras första match i lördags, och de vann med besked. Röda kinder och aningen blossande öron, annars ser det inte ut som om det gått två tuffa matcher.
För Elviras del blev det dock bara en period i 27-kilosmötet, eftersom motståndaren från Eskilstuna, Alma Knutsson, slängde in handduken.
– Hon var tyngre än jag trodde hon skulle vara, säger Elvira och ler så att gluggen där framtänderna egentligen skulle sitta, syns.
Innan matchen berättade hon för SN att hon inte hade någon aning om vad hon skulle göra på mattan, men det visade sig inte stämma riktigt. Hon rullar och rullar och fick tummen upp av sin tränare Ulf Silverbern i ringhörnan.
– Håll bara i lite hårdare när du har chansen, instruerar han och masserar hennes överarmar.
Sexåringen nickar och ser koncentrerad ut, men en gråtfärdig motståndare kastar in handduken.
Det var en del tårar som föll under lördagen.
– Jag vet precis hur de känner sig, säger Stefan Strandberg i Nyköpingsklubben BK Atlas, som för dagen för protokoll under nybörjartävlingen.
– Även om jag är 50 år så känner jag likadant efter en förlust, även om jag är bättre på att dölja det. Det är så mycket som spelar in, det gör ont att brottas och så måste man stå mitt i ringen medan domaren lyfter armen på motståndarens arm och han jublar. Det krävs mod för att gå upp på mattan igen.
Wilma Larsson, även hon tävlar för Nyköpingsklubben Escalate, gick dock av mattan som poängsegrare i 35 kilosklassen. Lugn som en filbunke vid sidan av, men på mattan var hon ett vilddjur. Innan man ens hunnit blinka stod det 15–5.
– Det var ganska lätt, medger hon.
Att det är samma person som för fem minuter sedan brottade ned sin motståndare med både teknik och finess, som nu står helt avslappnad framför mig är svårt att förstå. Båda Escalatetjejerna har bara hållit på med brottning i fem veckor.
– Jag lyssnade bara på vad tränaren sa, säger Wilma.
I slutet av den sista perioden, då man såg att båda brottarna var trötta, så fick Wilma faktiskt till ytterligare en rullning precis efter att tränaren skrikit ut sin order.
Båda tjejerna säger att det definitivt inte var deras sista match utan de vill prova det igen.
– Jag vill ha en guldpokal, säger Elvira.
För klubbkompisen Alva Lehnberg blev det ingen lördagsmatch. Hon fick i stället coacha sina små skyddslingar.
– De var jätteduktiga. Men det var synd att jag inte fick vara med i dag, säger hon.
Axel Hellberg, som tävlar för arrangörsklubben BK Atlas, sa innan sin sista match för dagen att han skulle vinna den.
– Jag har ju mött honom tidigare och jag visste hur han brottades.
Ändå hamnade Axel i underläge poängmässigt. Första perioden förlorade han på poäng. Och i den andra så var han på väg mot ytterligare en poängförlust. Men på något sätt flippade han över Noah Gahnertz, Escalate, på rygg och matchen var över.
– Jag tittar inte på poängen. Vad som är viktigt är att få dem på fall, säger han självsäkert.
– Vi får se vad jag vinner nu, guld, silver eller brons. Det blir nog brons, men det gör inget. Det här var kul.