Hur är det med formen?
– Ja, du, si så där. Jag fick jättekraftiga andningsbesvär i början av mars när jag åkte ned till Portugal. Det var astman som spökade. Det kändes segt att springa och jag fick stå och kippa luft hela tiden. Men när jag kom tillbaka till Sverige bytte jag medicin och helt plötsligt kunde jag springa igen.
Men?
– Nu har jag en väldigt hög maxpuls. Den har gått från 177 till 197 så i morgon (läs i dag) ska jag åka till Stockholms Hjärtcenter och ta ett arbets-EKG. Jag vill se vad det är för fel.
Så du har lagt Ultravasan på is nu?
– Jag har fortsatt träna för skallens skull och jag springer snabbare än tidigare. Jag sprang Vårruset till exempel och då hade jag 5.41 i kilometertid och jag brukar ha mellan 6–6,5. När jag hade problem med astman låg det på 7,5–8. Men just nu borde mina långpass ligga på runt fyra, fem mil men jag är kvar på två.
Så kommer du att slänga in handduken?
– Jag vill inte säga det heller. Först vill jag få besked från läkarna vad den här maxpulsen beror på, sedan får jag göra ett val. Kanske åka upp till Dalarna och ställa upp i Halvvasan i stället, men det skulle jag se som ett nederlag. Annars ställer jag upp i Ultravasan och springer så länge jag kan.
– Men någonstans i huvudet vet jag att nio mil blir tufft och att jag inte kan vara i form till den 23 augusti, men jag vill inte säga nej ännu.