Lisa, som bor i Eskilstuna, gav i vÄras ut en bok om det helvete hon genomlevt. Boken gav henne stort genomslag i media. Hon har suttit i soffan pÄ Nyhetsmorgon, deltagit i intervjuer i radio, tidningar och poddar och Àven startat en blogg. Att lyfta fram ortorexi Àr nÀmligen inte sÄ vanligt trots att det finns en pÄtaglig koppling till vÄrt samhÀlle som uppmuntrar en stark karaktÀr. Att Àta kontrollerat och röra sig mycket vÀcker ju beundran.
Lisa Àr fortfarande sjuk, dÀrför heter boken just Jag Àr sjuk. Det Àr en sjÀlvutlÀmnande och stark berÀttelse dÀr Àven intervjuer med Lisas anhöriga och egna dagboksanteckningar ger en bra bild av sjukdomen inifrÄn.
Ortorexi drabbar ofta ambitiösa och högpresterande mÀnniskor. Lisa Àr inget undantag, hon har alltid varit duktig flicka och varit bra pÄ att argumentera och som klippt och skuren som elevrÄdsordförande pÄ högstadiet.
Lisa drabbades av anorexi i 14-15-ÄrsÄldern.
Sjukdomen klingade sÄ smÄningom av men tog en ny vÀg nÀr Lisa började tÀvlingsdansa nÄgra Är senare, en sport som förknippas med utseende och hög trÀningsfrekvens. Plötsligt handlade hela hennes liv om trÀning och tÀvling och hon nÄdde ocksÄ framgÄngar inom discodans.
Lisa insÄg hur illa hon mÄdde först nÀr hon skadade ryggen pÄ ett VM i disco 2007 och hon trots skadan inte kunde hÄlla sig frÄn att trÀna.
â Varenda vettig mĂ€nniska hade vilat Ă„tminstone tvĂ„ veckor eller rehabiliterat sig â men jag kunde inte det.
â NĂ€r jag hade anorexi i tonĂ„ren var det som att leva i en bubbla med apati. Ortorexi upplevde jag mer som att jag var jagad hela tiden, en hetsjakt jag bedrev pĂ„ mig sjĂ€lv. Jag sprang ifrĂ„n allt, var vĂ€ldigt flyktbenĂ€gen, mitt i ett samtal kunde jag ge mig ut och springa. Det var maniskt och jag var inne i jakten pĂ„ att förbrĂ€nna.
Lisa sökte hjÀlp hos proffs pÄ MÀlarsjukhuset men eftersom hon inte var underviktig (som en anorektiker) sÄ blev hon aldrig inlagd. IstÀllet fick hennes man och arbetskamrater ta hand om henne innan hon till slut fick hjÀlp hos en privatklinik, Ylab, i Stockholm.
Hur mÀrker jag om nÄgon Àr i farozonen?
â Om en person kör dubbla trĂ€ningspass och stĂ€ndigt kopplar ihop mat med trĂ€ning, tycker jag man ska se upp. Det finns ofta ett Ă„terkommande resonemang i att kompensera maten man Ă€tit med att röra pĂ„ sig.
Ortorexi handlar i grunden egentligen inte om mat och trÀning, sÀger Lisa. Bakom det maniska beteendet döljer sig kÀnslor som stress, otillrÀcklighet, dÄlig sjÀlvbild ...
Lisa tycker att samhÀllet nu Àr inne i en trÀningsboom dÀr mÄnga uppdateringar pÄ sociala forum handlar om trÀning och att ha koll pÄ maten. MÀnniskor redogör för hur mycket de trÀnar och dÀrefter tar de en bild pÄ vad de trycker i sig "because IŽm worth it". För de allra flesta Àr det inte laddat men för nÄgra fÄ kan det bidra till att förstÀrka ett redan sjukt beteende.
â Jag kan tĂ€nka mig att det triggar igĂ„ng en del.
Du Àr fortfarande sjuk?
â Ja. Det finns sĂ„ mĂ„nga framgĂ„ngshistorier om resan frĂ„n sjuk till frisk, frĂ„n anorektiker till kostrĂ„dgivare. I stunder kan jag kĂ€nna sĂ„, men jag vet ocksĂ„ att blir livet pressat sĂ„ Ă€r det hĂ€r en sak jag tar till.
Lisa ser pÄ sig sjÀlv som en alkoholist.
â Jag vet vad jag ska ha koll pĂ„ sĂ„ jag inte trillar dit igen och jag berĂ€ttar för nya vĂ€nner om mina svagheter sĂ„ de ocksĂ„ ser nĂ€r jag blir sĂ€mre.
Du har tvÄ barn nu, har det pÄverkat din sjukdom?
â Till viss del Jag kan inte sticka ut och springa lĂ€ngre utan att meddela min man eftersom nĂ„n mĂ„ste vara med barnen. Men det finns ju alltid andra sĂ€tt att ta till och manipulera sin omgivning pĂ„ ...
För Lisa Àr det en kluven kÀnsla att gÄ ut och berÀtta om att trÀningen gjort henne sjuk för det som fÄtt henne att mÄ dÄligt har hon ocksÄ fÄtt vÀldigt mycket cred för. MÄnga tycker att hon har fantastiska egenskaper som trÀnar sÄ mycket, Àr karaktÀrsfast och uthÄllig och inte Àter onyttigheter ... Om det berömmet försvinner, vad ska hon dÄ fÄ uppskattning för? SÄ kan tankarna gÄ ibland.
Har massmedia ett ansvar?
â Det Ă€r ju jĂ€ttebra att folk tĂ€nker pĂ„ vad de Ă€ter och trĂ€nar men jag kan sakna balansen ibland.
Inte sÀllan vill media rapportera om enskilda personer som kör aslÄnga pass och trÀnar flera gÄnger i veckan, kanske varje dag. Precis som om det Àr nÄgot att strÀva efter.
â Jag tycker att man till exempel idealiserar crossfit dĂ€r man ska var stark, smidig och ha magrutor Ă„ret om. Idealet Ă€r att vara himla bra pĂ„ allt, och det sĂ€tter en hög press pĂ„ mĂ„nga.