Polishelikoptrar och insatsstyrka deltog i den stora insatsen.
Gisslandramat, nÀr tvÄ kriminalvÄrdare togs som gisslan, pÄgick under stor del av onsdagen. Vid 12-tiden kom det första larmet om hÀndelsen, runt kl 19 slÀpptes en ur gisslan och det hela var helt över nÄgra timmar senare. Ingen kom fysiskt till skada vid hÀndelsen.
Linköpingspolisen Dick Steisjö, utryckningspolis vid Polisen Ăst, blev inringd runt klockan 13 och fick bege sig till Eskilstuna. Att förhandla med gisslantagare hör inte till hans vardag, Ă€ven om det inte var första gĂ„ngen som Dick Steisjö befann sig i en förhandlingssituation av det hĂ€r slaget
â PĂ„ nationell nivĂ„ jobbar man mera med sĂ„dana hĂ€r Ă€renden. Men pĂ„ regional nivĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt ovanligt att en sĂ„dan hĂ€r situation uppstĂ„r.
Vad kan man förhandla om? Eftergifter Àr vÀl omöjligt utan att göra kriminalvÄrdspersonal till potentiella gisslanoffer i fortsÀttningen?
â Som förhandlare rĂ€ttar vi oss efter de beslut som polisinsatschefen tar. Men en förhandling handlar om att prata med personen i frĂ„ga. Försöka förstĂ„ vad syftet med situationen och varför den har uppstĂ„tt och dĂ€rigenom kunna pĂ„verka Ă„t det hĂ„ll som insatschefen beslutat om. Man blir en del av hela polisinsatsen, inte lösningen pĂ„ den.
Hur tÀnker man kring de personer som Àr gisslan?
â Oftast Ă€r polisinsatsen inriktad pĂ„ att de som Ă€r offer i situationen, ocksĂ„ Ă€r de man mĂ„nar mest om. Vi vill se till att de fĂ„r de bĂ€sta förutsĂ€ttningarna för att klara sig. Det Ă€r en enorm anspĂ€nning. Men det gĂ€ller att prata med den som tagit gisslan och se till att personen inte skadar gisslan.
Pratade du med gisslan ocksÄ?
â Nej, det gjorde jag inte. Som jag förstod sĂ„ skedde de mesta samtalen med gisslantagarna.
Vad krÀvs för att en person ska göra ett sÄ bra jobb som möjligt i en sÄdan hÀr pressad situation?
â Jag skulle sĂ€ga tĂ„lamod och empati.
En stor insats pÄgick pÄ HÀllbyfÀngelset utanför Eskilstuna.
Hur förhandlar man med personer som kanske inte har nÄgot att förlora pÄ att ta gisslan och till och med skada dem?
â SjĂ€lvklart Ă€r det svĂ„rare om en person anser sig inte ha nĂ„got att förlora. DĂ„ mĂ„ste man jobba med det. Man kanske Ă€ndĂ„ kan hitta saker som personen faktiskt kan förlora eller försöka hitta syftet med agerandet och försöka jobba frĂ„n det. Ibland stĂ€lls det orimliga krav, men ibland stĂ€lls det ocksĂ„ rimliga krav som man kan tillmötesgĂ„ för att se till att de som Ă€r brottsoffer fĂ„r den hjĂ€lp de behöver.
Vad tror du om utvecklingen pÄ svenska fÀngelser, kommer situationer som denna att öka eller minska?
â SvĂ„rt att sĂ€ga. Svensk kriminalvĂ„rd ligger ganska lĂ„ngt fram i sitt sĂ€kerhetsarbete och Ă€r ocksĂ„ vana att lĂ€sa av situationer som kan bli farliga och hantera dem.
Det sÀgs ibland att fÀngelser inte ska vara helt hundraprocentigt sÀkra, eftersom det gör att hoppet försvinner för de intagna och ökar dÀrmed risken för personalen, hur ser du pÄ det?
â SvĂ„rt att sĂ€ga. Men tar man bort allt hopp för en mĂ€nniska sĂ„ mĂ„r personen inte sĂ€rskilt bra. Tittar man pĂ„ den svenska modellen, sĂ„ Ă€r hoppet att man faktiskt fĂ„r komma ut i frihet efter avtjĂ€nat straff. Det flesta har ju tidsbegrĂ€nsat straff och avtjĂ€nar inte heller hela. Men Ă€ven livstidsdömda brukar sĂ„ smĂ„ningom fĂ„ ett tidsbegrĂ€nsat straff. Jag tror att den modellen Ă€r den rĂ€tta. Men sedan kan det finnas individer som mĂ„ste förvaras för allmĂ€nhetens sĂ€kerhet, den aspekten fĂ„r inte glömmas bort.
De tvÄ gisslantagarna anhölls pÄ onsdagskvÀllen misstÀnkta för mÀnniskorov.
RÀddningstjÀnst, ambulans och polis. Onsdagens insats klassades som en sÀrskild hÀndelse.