Emma Gustavsson skickades till akutmottagningen för att undersöka vad vården misstänkte kunde vara en cysta. Men det visade sig vara något helt annat.
Det har snart gått två månader sedan livet tog en snabb vändning för Emma Gustavsson, 28, och Robin Eriksson, 30. De två utvecklade under 2022 en djupare kompisrelation efter flera års vänskap, men detta var det få i deras närhet som kände till.
Under senhösten började Emma att känns sig uppblåst. Hon misstänkte allergi och övertalades till sist att söka vård för sina bekymmer. Beskedet hon snart var att få var långtifrån väntat.
– Efter många uppmaningar från mamma och Robin sökte jag till slut vård på vårdcentralen där de undrade om jag kunde vara gravid. Jag berättade att jag haft regelbunden mens och tagit tre negativa graviditetstester, säger Emma.
Efter att ha känt på Emmas mage skickade vården henne vidare till akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset. Det fanns en misstanke om att hon drabbats av någon form av cysta, men att hon skulle vara gravid uteslöts trots att personalen på vårdcentralen kände på magen.
– Vid det här laget trodde jag det värsta, jag väntade mig ett cancerbesked, förklarar Emma.
Väl inne på akutmottagningen fick hon återigen frågan om det fanns någon möjlighet att hon var gravid. Där nöjde vårdpersonalen sig inte med Emmas nej, utan förklarade att ett graviditetstest alltid genomförs vid magsmärtor.
Den här gången var testet inte negativt.
Känslorna var överväldigande.
– Jag bara grät och hade panik. Jag kände direkt att jag skulle göra abort. Jag var inte där i livet som jag föreställt mig att jag skulle vara när jag skulle skaffa barn, berättar Emma.
Ebbe gjorde sig till känna först efter 39 veckor i mamma Emmas mage.
Från akutmottagningen skickades Emma vidare till den gynekologiska mottagningen. Där skulle ett ultraljud fastställa hur långt gången graviditeten var.
– Då var jag alltså i vecka 39. Han beräknades komma en vecka senare, dagen innan nyårsafton. Allt kändes väldigt overkligt.
Emmas hjärna började gå på högvarv.
– Jag började genast oroa mig för vad alla andra runt omkring skulle tänka. Hur skulle Robin reagera? Och hur hade jag inte kunnat märka något på hela den här tiden?, frågade hon sig.
Så här långt i berättelsen var Robin helt ovetande. Men snart skulle även han komma att ta del av beskedet.
– Jag var väldigt rädd för vad Robin skulle säga. Jag bad honom att sätta sig ner. Efter att min syster svimmade när jag berättade för henne kände jag verkligen att han behövde sitta ner.
Att han satt ner var nog tur, påpekar Robin.
– Jag trodde att hon skulle berätta att det var cancer, att hon bara hade kort tid kvar att leva, säger han och fortsätter.
– När jag fick veta att vi skulle ha barn om en vecka kom den totala chocken. Jag grät. Gick runt i cirklar. Grät lite till och hade svårt att få ur mig några ord alls. Det är på riktigt det sjukaste jag varit med om.
Hur upplevde du Robins reaktion?
– Jag visste inte hur han skulle reagera. Så här i efterhand tycker jag att han tog det ganska bra, han hade ju kunnat reagera hur som helst. När den värsta chocken lagt sig kunde vi snart börja kommunicera igen, säger Emma.
De nyblivna föräldrarna hann knappt förstå vad som skulle hända innan Ebbe föddes.
Samtidigt som föräldrarna sakta började förstå vad som väntade inom kort började Emmas kropp att förändras.
– På annandagen, alltså några dagar efter jag fick veta att jag var gravid, var jag tvungen att köpa nya kläder. Plötsligt kunde jag inte ha några av kläderna som jag hade gått i hela tiden.
Marina Argemi Sarda, specialistläkare i obstetrik och gynekologi på Vrinnevisjukhuset, berättar att kroppens plötsliga förändring är ett naturligt resultat av att Emma fått veta vad som var på gång.
– Vissa går upp väldigt lite under en graviditet medan andra går upp mycket. Kroppsuppfattning kan ändras med beskedet av graviditeten. Detta är mycket subjektivt, förklarar hon.
Att upptäcka en graviditet när den är så långt gången som i Emmas fall är mycket ovanligt, påpekar Marina Argemi Sarda. På ett medelstort sjukhus, som Vrinnevisjukhuset anses vara, rör det sig om ungefär ett fall per år. På större sjukhus kan det handla om fler fall per år.
Den regelbundna menstruationen och de negativa graviditetstesterna kan ha sina förklaringar.
– Förmodligen rörde det sig inte om mens, utan om ofarliga blödningar som kan uppstå under en graviditet. För någon som inte känner till att den är gravid kan det då tolkas som vanlig mens. Att graviditetstesten var negativa kan bero på att de togs för tidigt och att hormonet som ska påvisa graviditeten inte var tillräckligt högt.
Emma berättar också att hon inte kände några fosterrörelser förrän efter beskedet. Hur kan det vara så?
– Förmodligen har hon känt att det rört sig i magen, men misstagit det för tarmrörelser. När hon sedan förstod att hon var gravid kunde hon koppla samman dessa rörelser med att det faktiskt var barnet hon kände.
Ebbe beskrivs som en väldigt snäll bebis, som knappt ger ifrån sig ett pip.
Utöver nya kläder till Emma blev det snart bråttom att investera i andra saker till barnet.
– Vi har tack och lov fått ärva extremt mycket grejer av syskon och vänner. Vagn, babyskydd, kläder och skötbord – vi hade allt inom en vecka, berättar Robin.
Emma, som både rökt och druckit alkohol under graviditeten, var orolig för hur det påverkat barnet.
– Så sent som två veckor innan jag sökte vård var jag ute och festade. Och jag har rökt under hela graviditeten. Det är verkligen ett mirakel att han föddes helt frisk.
Marina Argemi Sarda på Vrinnevisjukhuset menar att de har haft en väldig tur.
– Vi rekommenderar alltid att gravida kvinnor ska avstå alkohol, det är för att man inte riktigt vet när barnets hjärna är i en utvecklingsfas, säger hon.
Föräldrarna känner stor tacksamhet för all hjälp och stöd de fått från vänner och familj.
Hur har vänner och familj reagerat på den här grejen?
– De blev nog ganska chockade. De har ju inte riktigt känt till att den andra existerar, säger Robin.
Efter beskedet har Emma och Robin beslutat sig för att satsa på att vara en familj och officiellt blivit ett par. Emma flyttade in hos Robin i hans lägenhet i Norrköping innan Ebbe föddes den 5 januari, alltså en vecka senare än först beräknat.
– I maj flyttar vi till en större lägenhet i Sörping, berättar Robin som själv är uppväxt i Mogata.
– Vi känner att vi hellre vill bo så, nu när vi är en familj, fyller Emma, som ursprungligen är ifrån Valdemarsvik, i.
Hur känner ni inför det här nu?
– Det är helt fantastiskt och känns så självklart. Det här var verkligen det bästa som kunde hända, säger Emma.
– Livet har verkligen fått en ny mening och det här är det enda som betyder något, säger Robin.