NÀr tidningen skulle skicka ut öppenhetsenkÀten till 44 000 anstÀllda inom kommunerna, regionen, lÀnsstyrelsen och andra myndigheter behövde vi först begÀra ut personalens e-postadresser frÄn varje myndighet.
I de flesta fall kom de i vÀndande Excel-ark, men i andra fall gick det inte lika smidigt.
Som enda kommun i Sörmland skickade Flen listan med e-postadresser pÄ papper.
"Tack för ditt mail. DÄ detta Àr personuppgifter Àr vÄr rutin att leverera detta i pappersformat. Det gÄr att hÀmta upp vid vÄrt kundcenter i Flens stadshus eller att vi postar detta till dig", skrev tjÀnstemannen pÄ HR-avdelningen.
NÀr vi bad om en motivering hÀnvisade tjÀnstemannen till en intern riktlinje.
Tidningen bad att fĂ„ lĂ€sa riktlinjen, och dĂ€r stod det att e-postadresser â tvĂ€rtemot tjĂ€nstemannens pĂ„stĂ„ende â inte Ă€r att betrakta som kĂ€nsliga personuppgifter och att dessa dĂ€rför Ă€r helt okej att mejla. Det stod ocksĂ„ att kommunen kan lĂ€mna ut handlingar elektroniskt om det kan anses enklare, lĂ€mpligare och billigare.
Men vi kom inte lÀngre. TjÀnstemannen skrev ut listan pÄ papper, lade dessa i ett kuvert, frankerade och skickade till tidningen pÄ posten.
Hur gammelmodigt det Àn kan verka Àr det fullt lagligt för en myndighet att vÀlja att lÀmna ut materialet pÄ papper, Àven om det till sitt ursprung Àr digitalt. Anledningen Àr det sÄ kallade utskriftsundantaget i Tryckfrihetsförordningen, av sina belackare kallat "pappersbromsen".
Paragrafen kom till pÄ 1970-talet för att förhindra att personer fÄr ut stora datamÀngder i elektronisk form med risk för intrÄng i enskildas integritet.
Men lagstiftaren pÄpekade ocksÄ att det kan finnas fall dÄ det inte finns nÄgon risk för ett otillbörligt integritetsintrÄng och dÀr det tvÀrtom kan vara bÄde effektivt, smidigt och ÀndamÄlsenligt för sÄvÀl den enskilde som myndigheten om handlingen lÀmnas ut elektroniskt. Justitieombudsmannen och regeringen har ocksÄ i olika sammanhang uppmanat myndigheterna att lÀmnat ut handlingar elektroniskt dÀr det Àr möjligt.
Fia Ewald, informationssÀkerhetsexpert med en lÄng bakgrund bland annat pÄ Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap, MSB, stÀller sig frÄgande till Flens sÀtt att lÀsa lagen.
â Jag tycker att det Ă€r ett vĂ€ldigt konstigt sĂ€tt att se pĂ„ det. IstĂ€llet borde man se pĂ„ andemeningen i offentlighetsprincipen, som Ă€r att den ska skapa rĂ€ttsĂ€kerhet och göra det enkelt för medborgarna att fĂ„ insyn i den offentliga verksamheten, sĂ€ger hon.
Tidningen vÀnder sig till Flens kommunjurist Niklas Witt, Àven ordförande i Sveriges kommunaljuridiska förening, för att kolla vad som egentligen gÀller.
â Det Ă€r korrekt, det (e-postadresser) Ă€r en uppgift som inte Ă€r en kĂ€nslig personuppgift. SĂ„ man kan lĂ€mna ut den elektroniskt. KAN Ă€r ordet. Det Ă€r alltsĂ„ ingen skyldighet.
Det lÄter vÀldigt godtyckligt?
â Det Ă€r vĂ€ldigt tydligt vad som gĂ€ller rent juridiskt. Man kan lĂ€mna ut det, men man mĂ„ste inte. Det Ă€r vĂ€l inte sĂ„ konstigt om det görs olika bedömningar frĂ„n en dag till en annan.
Tidningen har Àven kontrollerat saken med Flens kommunchef HÄkan Bergsten, som Àr av en annan uppfattning.
â Jag har kollat upp vĂ„r riktlinje och det finns inget hinder att skicka e-postlistor digitalt. Jag följer upp frĂ„gan om vad som lĂ„g bakom varför det blev som det blev, skriver han till tidningen.