Alf Eriksson skaffade sin första kanin i början av tonåren.
– Jag och en kompis delade intresset för kaniner. Den första vi visade upp fick vi skicka per tåg till Jönköping, där utställningen var. Kaninen befanns för tunn och godkändes inte. Efter det fick vi hjälp av en domare som skänkte en av rasen hermelin.
När Felicia var liten fick hon följa med sin morfar på kaninutställningar runt om i Sverige.
– Hon tyckte att det var roligt och jag tyckte att det var jätteroligt att hitta på saker tillsammans med henne. Då trodde jag inte att mitt intresse för kaniner skulle bli lika starkt hos henne, berättar Alf.
Nu delar Alf och Felicia intresse och tillsammans driver de hemma hos Alf hobbyverksamheten Svartuddens kaniner. De har specialiserat sig på raserna rex vitgul och bourgogne.
– Vi har kaniner som är "rena" från inblandning av andra raser i 15 generationer. Och eftersom det inte finns så många kaniner i Sverige av de raser som vi har måste vi ibland importera avelskaniner, berättar Alf.
Han och Felicia delar på arbetet med att träna kaninerna för utställning. När Felicia är ledig från sina universitetsstudier är det bland annat många tassar som ska få sina klor klippta.
– En bra kanin ska bland annat ha väl rundad rygg, ha tät päls, vara i bra kondition och vara van vid hantering, berättar Felicia.
Många av Felicias kaniner har på utställningar fått 95 och 95,5 av 100 möjliga. 2008 vann hon Junior-SM och hon har många champions, säger en stolt morfar.
I hans och hustrun Sivs bostad finns priser och diplom bevis på att Alfs och Felicias arbete har gett gott resultat och att de har tänkt rätt.
Vintern 2010 tvingades Alf och Felicia plötsligt möta en stor motgång. I samband med en utställning i Nyköping slog katastrofen till.
– Vi utställare hade haft avslutningsmiddag. Planen var att mamma skulle bo över natten hos kaninerna, eftersom "skumma typer" tidigare hade brutit sig in till kaniner, men hon bestämde sig för att åka hem med oss andra. Det var tur för under natten rasade taket in, berättar Felicia.
– Det tog lång tid att ta hand om och identifiera de kaniner som överlevt och som hittades lösa. De skulle slussas till rätt ägare. Ägarna var tvungna att identifiera sig så att kaniner inte hamnade hos någon som inte ägde dem. Även de döda kaninerna skulle identifieras och avföras från registret över kaniner i Sverige.
– Felicia jobbade hårt med efterarbetet, berättar Alf.