Maud visar sitt engagemang genom bloggen

När Maud i juni gick i pension från sitt arbete på Patientnämnden bestämde hon sig för att ta ett friår från åtaganden. Ändå saknade hon det. Maken Tony föreslog att hon skulle starta en blogg och hon bestämde sig för att göra det. Den 2 oktober förra året publicerade Maud sitt första inlägg.
I bloggen reflekterar hon över dagens samhälle, sociala frågeställningar, barn och orättvisor. Ofta inspireras hon av nyheter, till exempel nyheten i november om grov vanvård av grisar och nyheten i januari om övergrepp på fosterbarn.
– De nyheterna gjorde mig fruktansvärt upprörd!
Maud har alltid värnat barnen – både på arbetet och fritiden. När hennes egna barn var små hade familjen sommarbarn. Och nu är Maud och Tony kontaktfamilj till en pojke.
– Barnet fanns i vår närhet och vi kände att vi annars fokuserar så mycket på oss själva. Det här känns meningsfullt, jag får vara stand in för en mormor eller farmor i stället för att han ska vara på korttidsboende.
I bloggen delger Maud läsarna sina åsikter och tankar. Hon skriver personligt, men inte privat.
– Jag försöker att inte sväva ut för mycket, men ändå göra bloggen intressant. I början skrev jag var och varannan dag. Nu är jag inte lika ivrig. Jag skriver om sådant som känns djupt i hjärtat.
Tony hjälper henne att lägga in bilder och länkar. Maud kallar honom för sin webbmaster.
– I och med bloggen har vi ytterligare någonting gemensamt.
Maud och Tony träffades och blev ett par 1968, men levde frånskilda under några år i mitten av 1990-talet.
– Som alla par gick vi igenom kriser. Men vi hittade tillbaks igen – till allas glädje. Vi delar glädje, sorg och intressen.
Maud säger att Tony är hennes själsfrände och att det är just därför som hon gett bloggen namnet AnamCara.
– Anam Cara betyder själsfrände på galeiska. Jag inspirerades av John O’Donohues bok Anam Cara när jag döpte min blogg.