Det var bara någon minut efter att OIK, efter en lång finaljakt, lyckats kvittera Runtunas tidiga ledningsmål som veteranen Fredrik "Berra" Berggren slog till. Laget fick en frispark bara några meter in på OIK:s planhalva. Alla väntade sig kanonsatsning eller pass. Men Berggren smekte bollen behärskat, distinkt och lågt. Alla bara tittade på bollen som smet förbi samtliga spelare och gick in via ena stolpen.
Alexander Jansson gjorde sitt första framträdande i OIK-tröjan sedan den uppmärksammade övergången från Bissarna.
Nu förväntade sig väl alla att du skulle dribbla bort varenda en?
– Och så gjorde jag inte det, säger Alex med ett leende.
Trots att han naturligtvis var hårt uppvaktad gjorde han massor av nytta. Sammanlagt fem mål är ett bevis på detta. Men i finalen fick han inget riktigt bra läge.
– Nja, det var ett men skottet över, suckar han.
Varför förlorade ni finalen?
– För att vi släppte in två för enkla mål.
Runtuna satte in utespelaren Tobias Johansson i målet efter första matchen. Helt ovan att jobba med händerna är han nu inte. Har ju ett förflutet som handbollsspelare i IFK Nyköping.
– Och jag stod två matcher i serien i fjol. Fick utmärkelsen Årets såll på årsfesten, flinar Tobbe.
Han fick bara kapitulera en gång i finalen. En frispark från Alex Jansson, när alla (förstås) väntade skott, friställde Pontus Holmström som vräkte upp skottet högt över Johansson. Annars höll han rent trots bitvis stor press.
– Vi hade lite flyt. Jag är mest glad åt att Alex inte fick något bra skottläge. Det var ett men det gick ju över ribban.
Segern var inte oförtjänt. RIK hade det mest finurliga anfallsspelet av de två lagen.
– Vi blandar lite löpningar med lite spel, beskriver den vikarierande målvakten.
Tråkigt var att Klas Palm, som tänkt göra comeback i RIK till den här säsongen och redan gått igång, slet av hälsenan i semifinalmatchen.