Egentligen riktar sig certifieringen enbart till elitlagen i Sverige, det vill säga allsvenskan och superettan, men NBIS är sedan förra säsongen med i ett pilotprojekt där även några division 1-klubbar får prova på hur det känns att bli granskade in på sömmarna.
Niklas Hjelm, ungdomsmanager i klubben, visar en pärm fylld av regler och direktiv.
– Det här är certifieringsmodellen, säger han och grabbar tag i en näve papper. Det är olika papper som ska fyllas i under året. De kan fråga om allt från skolsamverkan till hur vi utbildar ungdomar. Vilka förutsättningar vi har och hur verksamheten bedrivs.
Klubben får tre besök per år från certifieringsnämnden och har då chans att redovisa vad man gjort. Vid det sista mötet sätts betyget.
Man kan som mest få fem stjärnor och 2012 var det sex föreningar i allsvenskan, däribland Brommapojkarna, Elfsborg och IFK Göteborg, som fick just den utmärkelsen.
Certifieringen uppstod egentligen för att Svensk elitfotboll skulle kunna ha ett et verktyg för att mäta klubbarnas utbildningsverksamhet och skilja de bästa från de sämsta i eliten och på så sätt fördela tipselitpengarna rätt.
Det rör sig inte om massor av pengar, runt 50 000 kronor per stjärna, men pengarna går oavkortat till ungdomarna.
Att NBIS är stolta över utmärkelsen råder ingen tvekan. Det har tagit fyra år att nå hit.
– Det är många elitlag som inte ens kommer upp i en stjärna, säger Niklas.
Han avslöjar att klubben kommer att bygga vidare på det man startat och förhoppningarna är stora om ytterligare en stjärna till nästa år.
Vad måste ni förbättra då?
– Vi måste höja utbildningsnivån på våra tränare. De har en hög kunskapsnivå, men de har inte den formella stämpeln från förbundet och ger därför inga poäng. Och så är det avtal gällande skolsamverkan. Vi har jättebra samarbete med Nicolaiskolan och gymnasieskolan NIU, men vi måste få det på papper också.
Och så nämner Niklas något viktigt.
– Vi måste fråga oss hur vi stärker fotbollen i regionen. Vi som största klubb har ett ansvar att fungera som lok för de andra klubbarna och hjälpa dem, men vi behöver också få höra de andra klubbarnas önskemål och samtycke. ;in uppfattning är att fotbollsklimatet i regionen är mycket bättre i dag än när jag var ung. Då tänkte alla klubbar på sitt, nu har man förstått det större, att ska man lyckas så måste man jobba gemensamt.
Och allt börjar på ungdomsnivå. Det är där utbildningen sker. Redan hösten 2011 berättade NBIS att årskullslagen skulle försvinna för de äldsta pojklagen. Från det att man fyllt 14 år så spelar man numera i det lag som man passar bäst, det är inte åldern som styr.
– 14-15-åringar tränar och spelar tillsammans och man utgår från hur långt just du kommit i din utbildning. En del kanske tar lite längre tid på sig, andra kortare. Rent teoretiskt kan alltså en bra 14-åring spela i U21-laget om han är tillräckligt duktig, säger Niklas.
Tränarna rekommenderar en uppflyttning, herr- eller damkommittén tar sedan det avgörande beslutet.
– Det är inte bara att flytta spelare som spelpjäser. Socialt och organisatoriskt mognad är minst lika viktig som spelet på planen.
Klubbchefen Khaled El-Ahmad, som sitter i rummet bredvid är noga att poängtera att ungdomarna och det sociala ansvaretär viktigast.
– Fokus kan hamna på a-laget, men en fotbollsklubb är så mycket mer än så, säger han.
– Internationellt sägs det att en bra måttstock på en förening är att man lägger tio procent eller mer av sin omsättning på ungdomsfotbollen och det gör vi i dag.
– Vår uppgift är att ge ett svar på frågan: Hur ska vi skapa den bästa möjliga vägen att uppnå en dröm, samt utbilda framtidens nyköpingsbor?