– Vi är fortfarande obesegrade.
IFK-tränaren Gunnar Bratt avslutar sitt samtal med tjejerna efter matchen med just de orden.
Men det verkar knappt hjälpa. Edina Begovic sparkar argt på en grästuva och det är mer än en spelare som hänger med huvudena.
Det här var ett möte de skulle vinna, men för en gångs skull så producerade laget inte så många mål.
– Vi hade förväntat oss att spela bättre i andra, vi spelade bra i första halvlek. De kom ut och ville lite mer än vad vi ville. Vi försökte jobba oss tillbaka. Det var halt och bollen stack i väg och det gick inte, säger Fia Jonsson som för en gångs skull blev lagets enda målskytt.
1–0 i den 37:e minuten blev till efter fint samarbete mellan Edina och Saosann Rammo trots att regnet just då vräkte ned. "Sasse" hittade sedan en helt fri Fia vid vänstra stolpen.
– Det var bara att lägga in den. Det såg nog snyggare ut än vad det egentligen var, säger hon och ler.
En kvart innan kunde Fia se ett av hennes långskott så när dala in precis under ribban, men målvakten Patricia Kaldoyo var på plats med fingertopparna.
– Det blev en jäkla båge på den där, det var jag inte med på, säger hon med ett skratt.
Fia grämer sig också för att hon träffade marken i stället för bollen när hon mer eller mindre bara hade att peta in bollen över mållinjen.
I stället kunde gästerna kvittera på en hörna. Det var enda gången under matchen som Iqra var felplacerad.
– Jag stod för långt fram, eller var det för långt bak....bollen gick över mig i varje fall. Och jag koncentrerade mig kanske lite för mycket mer på spelaren framför mig än vad jag skulle ha gjort.
Men Fia tar på sig kvitteringsmålet.
– Hon (Elja Lillro) fick bollen i magen och så sparkade jag både bollen och henne så hon föste mer eller mindre in bollen med hela kroppen, säger hon.
IFK ska vara tacksamma för att man fick en poäng med sig från mötet ändå med tanke på alla kvicka attacker Enskede fick till efter pausen. På några minuter lyckades man producera den ena hörnan efter den andra.
Iqra i målet fick jobba som en iller. Styra av anfall långt utanför straffområdet, slänga sig och knipa bollar vid stolproten, vara beredd på långskott.
– Det kändes som om jag måste satsa. Man får inte vara feg för då går bollen in. Det var det enda som snurrade i huvudet på slutet, säger hon.
När jag påstår att Patricia i Enskede-målet och Iqra jobbar ganska lika så skiner IFK-målvakten upp.
– Jag lärde mig mycket när hon var här. Sista året tränade vi en gång i veckan tillsammans och jag ville spela som henne. Hon är bra med fötterna och jag har ett bra tillslag också...vi blir ganska lika, men jag vill ju inte vara henne heller. Jag vill vara mig själv.