"Varför får vissa alla möjligheter i livet medan flickorna i Afghanistan inte ens får gå i skola?"
Med den tanken går 14-årige Ali Bostan Panahi ofta till sängs om kvällarna. Han är en känslosam person som grubblar mycket över livets orättvisor, berättar han när SN besöker honom i svenskläraren Anja Held Barkskogs klassrum på Frejaskolan i slutet av mars.
– Jag kan inte se hur mina systrar, för jag ser dem alla som mina systrar, inte utvecklas medan jag utvecklas på ett jättebra sätt här. Här i Europa kan man utvecklas hur mycket man vill, men inte där. Jag vet inte vad det är som gör att det är så, säger han.
Ali Bostan Panahi har precis hämtat andan efter att ha rivit av en fotbollsmatch i solen under rasten och på väg till intervjun ropar flera av hans kompisar peppande ord och dunkar honom i ryggen.
Att få befinna sig i den här miljön, bland skolböcker, skrivhäften och klasskamrater är något som han önskar att alla ska få uppleva. Det är det som hans dikt "Varför?", som nu har vunnit skolprojektet Sustainable poetrys rikstäckande poesitävling, bottnar i.
– Temat var "Mod att förändras" och då tänkte jag på flickorna i Afghanistan. När jag skrev dikten blev jag lugnare i tankarna, säger han.
När Ali Bostan Panahi skrev dikten visste han inte att det var en tävling, utan trodde att det bara var en vanlig skoluppgift, berättar han. Hans lärare Anja Held Barkskog, blev dock inte ett dugg förvånad över att han vann.
– Andra kanske trodde att du mest var en fotbollskille, men jag vet att du gillar att sätta dina tankar på papper, säger hon och ler åt Ali Bostan Panahi.
Beskedet om att han var en av tio vinnare, och därmed kommer att få sin dikt publicerad i en diktantologi, fick han plötsligt under en lektion.
– Vi kom och överraskade dig i klassrummet och så blev du plötsligt uppkastad och skulle läsa din dikt inför skolan, säger Anja Held Barkskog och fortsätter:
– Det var jättefint att se din uppläsning, modigt! Du läste klart och tydligt och vågade höras. Och de andra eleverna var så fina på att lyssna.
– Det var första gången jag läste för så många personer. Det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Jag var nervös, men mina kompisar sa: "Du kan! Du är bäst!" Så jag bara fokuserade på texten, säger Ali Bostan Panahi.
Efteråt kände han sig stolt.
– Det bästa var att mina kompisar filmade och skickade till mina föräldrar. De ringde och var jätteglada. Det bästa för mig är när jag gör dem glada.