Sedan oktober 2023 har tusentals människor tagit till gatorna – och den senaste månaden har antalet demonstranter ökat explosionsartat.

Palestinagruppernas ordförande Roberto Tamayo Hokkanen uppger att stödet för organisationen har ökat enormt den senaste tiden.

Medlemsantalet har nästan fördubblats, flera nya lokalgrupper skapats och insamlingen har slagit rekord.

Anja Probst har demonstrerat för Gaza sedan oktober 2023. Bilden är från en av de enorma demonstrationerna som samlade tiotusentals människor i Stockholm i juni.

Foto: Anja Probst

– Det är en intensitet som jag aldrig sett förut. Vi känner att det ökar ännu mer nu. Nu börjar fackförbund ta ställning och det kommer uttalanden från flera olika håll. Det är fler som får upp ögonen och tar sig ut på gatorna, säger han.

Två av dem som under den senaste tiden har åkt till Stockholm för att göra just det är Gnestaborna Anja Probst och Jenny Djurstedt.

Hos Anja väcker frågan känslor som vrede, ilska – och ensamhet.

– När man pratar om det sitter folk och håller med om att det är fruktansvärt. Men det känns inte som att någon annan skulle ta upp ämnet. Det upplever jag både när jag pratar med vänner och på arbetsplatsen, säger hon.

— Det är kanske en psykologisk försvarsmekanism, tror Jenny. 

— Det som händer är så hemskt och man känner sig maktlös inför det och tänker att det inte finns något man kan göra för att hjälpa. Så man väljer att blunda och tänka på något annat. 

Anja Probst är ordförande i Fi Gnesta, men menar att dödandet i Gaza inte bara är en politisk fråga. "Det är de humanitära värdena som går förlorade just nu", säger hon.

Foto: Britta Söderberg

För Jenny och Anja är "att tänka på annat" dock inget alternativ.

– Det handlar nog om hur man ser världen. Jag kan inte blunda när jag ser en orättvisa. Då tänker jag att det enda jag har är ordet. Jag lever i en demokrati och kan organisera mig med andra likasinnade, som också vill göra någonting. Det är mitt enda hopp, säger Anja.

– Jag har också alltid haft jättesvårt för orättvisor. Jag blir arg och känner att jag måste göra någonting. Jag har känt ett ansvar, ända sedan jag var tonåring, säger Jenny.

"Jag tror att det här förenar folk över partigränserna", säger Jenny Djurstedt om demonstrationerna.

Foto: Britta Söderberg

Varför tror ni att engagemanget har ökat?

– Jag tror att folk känner att man har en kraft, och makt att påverka. Man känner någons slags vrede och "jävlar anamma". Även om man inte har så stort avtryck själv så påverkar det faktiskt när man är så många, säger Jenny.

På vilket sätt tror ni att demonstrationerna gör skillnad?

– För människorna i Gaza spelar det roll. De har gått igenom så mycket och ser att det finns människor som vill hjälpa. Bara det är starkt, säger Anja.

– Vi ser inte bara deras lidande. De ser också vårt stöd, att folk bryr sig om dem. Då kanske man orkar leva en dag till, säger Jenny.