Det var med stor smärta jag via telefon fick dödsbeskedet. Arne, min broder, som också hette Martin (efter vår far) dog utan någon anhörig efter att ha levt ensam de senaste åren.
Arne föddes på Södertuna gods där vår far var anställd som lantbruksarbetare. Han gick i Framnäs skola utanför Gnesta för att sedan genomgå samrealskolan i Gnesta. Arne var mycket duktig i skolan och hade goda betyg. Han arbetade en tid i Stockholm, men återvände till Gnesta där han till sin pensionering var anställd vid Gnesta kommun.
Arne var i ungdomen en duktig fotbollspelare och representerade vad som då hette IFK Gnesta.
Vi hamnade på olika håll såväl geografiskt som socialt och hade bara sporadiska kontakter via telefon de sista 40 åren.
Ryktesvis hörde jag att Arne hade det svårt efter sin pensionering och att klara av den ensamhet många drabbas av i liv där arbetet varit det centrala. Min smärta och skam är stor när jag inser att jag inte var något stöd för min bror när livets hårda storm ruskade om honom. Arne var en genomsnäll människa och ville väl.
Arne dog ensam och jag, hans bror, står vid gravens kant och skäms för att jag borde ha försökt nå honom och varit ett stöd, men dagar och år bara flöt undan.
Bengt Nyström