20 av de 29 platser som finns på Liljedalshemmet är gamla och i så pass dåligt skick att man inte kan garantera säkerheten i lokalerna. Till exempel har larmsystemet stora brister och lägger av ibland berättar socialchef Marja Kammouna.
– Vi har på grund av det utökat ronderna i verksamheten i dagsläget. Personalen går oftare runt hos var och en av de boende. Larmet har inte slutat fungera helt någon gång och eftersom vi inte bedriver någon akutsjukvård innebär det ingen livsfara. Men självklart är det inte bra att larmet inte fungerar när man kallar på hjälp, säger hon.
Dessutom har inte alla boende på Liljedalshemmet ett eget badrum.
– Enligt dagens standard ska samtliga ha ett eget hygienutrymme, förklarar Marja Kammouna.
Hur länge man haft de här problemen på Liljedalshemmet vet inte Marja Kammouna eftersom hon tillträdde som socialchef i augusti.
– Jag vet inte om de fanns innan min tid också, men jag har hört talas om det nu i alla fall, säger hon.
Samtidigt planerar man att flytta en av avdelningarna med åtta boende från Liljedalshemmet till Terrassen, där i dag hälso- och sjukvårdsenheten huserar. Flytten görs framför allt för att de boende ska få ordentliga lägenheter berättar Marja Kammouna.
– Det är en av demensavdelningarna som flyttar. Det kommer bli deras permanenta platser, säger hon.
Men det är inte bara en avdelning man planerar flytt för. Med tiden ska de äldre erbjudas överflyttning till Frustunagården och Ekhagens äldreboende.
– Vi har korttidsplatser på Frustunagården och Ekhagen men nu ska vi försöka koncentrera alla korttidsboende på Liljedalshemmet. När en plats blir ledig på till exempel Ekhagen kommer en boende på Liljedalshemmet erbjudas en plats på Ekhagen istället.
Så alla boendeplatser ska bort från Liljedalshemmet?
— Det vet vi inte än, det beror på hur den nya ägaren har tänkt. Som det är nu så håller inte byggnaden måttet och någonting måste göras. Så för att de äldre ska få ett fullvärdigt boende flyttas de nu. En renovering av Liljedalshemmet har varit med i planeringen länge och någon gång måste man agera och det är vad vi gör nu, säger Marja Kammouna.