Christian Fribergs liv tog en helomvändning när han köpte Gnesta blommor för ett år sedan.
Alba, Gullan, Stella, Rosa – och Örjan.
Christian Friberg älskar växter. Så mycket att alla som har turen att få flytta hem till honom får omsorgsfullt utvalda namn, som matchar deras personliga egenskaper.
– Det är som att skaffa ett husdjur. Du bygger en relation. Även om det är en enkel krukväxt. Du pratar med dem, frågar hur de mår, förklarar han när SN besöker hans butik, som numera går under namnet Gnesta blommor by Mr. Bloom, lagom till ettårsdagen.
Däremot ger han inga namn till växterna i butiken. Då blir det för smärtsamt att sälja dem.
– Vissa vill jag inte ens sälja. Jag vet ju att det bästa hemmet är hos mig, egentligen, säger han.
"För andra är det bara en bukett blommor för mig är det ett sådant kreativt utlopp. Jag får tolka syftet med buketten. Vad blommorna vill berätta. Vem som ska ge och få", säger Christian.
Kärleken till plantor har alltid funnits där. Men han har tidigare identifierat sig starkt med restaurangbranschen och inte tänkt på att han faktiskt skulle kunna göra sin passion till ett jobb.
– Jag har alltid haft mycket grönt omkring mig och plockat och gjort buketter varje gång vi ska ha besök. Så sa min man en dag: "Är det inte dags att lämna restaurangbranschen och bli florist?"
Jo, tänkte Christian – och satte sig strax därefter i skolbänken.
Christian med Paco, en annan stor kärlek i livet.
Han ifrågasatte sitt val omedelbart.
– Första dagen sa de att vi skulle lära oss namnet på 150 krukväxter och 150 snittblommor – på svenska och latin plus familjenamnen. Jag tänkte: "Vad har jag gett mig in på?"
Men det skulle snart visa sig att Christian hade hittat hem. Han fick jobb på Gnesta blommor direkt efter utbildningen och bara ett år senare ställde de dåvarande ägarna den stora frågan.
– De frågade om jag inte skulle köpa butiken.
"Mycket av det ekonomiska och tråkiga har jag lejt ut så jag kan jobba kreativt", säger Christian.
Var det mycket att fundera på?
– Nej. Jag hade drömmen och kände: "Vilken chans". Jag hade lärt känna kunderna och hade många idéer. Jag var redo.
Ett år senare kan Christian konstatera att verkligheten var betydligt tuffare än drömmen.
– Det tar all min vakna tid. Att be mig att handla en liter mjölk, det är dumt. För jag glömmer. Jag går bara och tänker på uppsättningar och nya idéer. Jag är nog inte särskilt rolig att umgås med längre, för det är svårt att stänga av, säger han.
Trots det ångrar han inte en sekund av det gångna året. Nu drömmer han istället ännu större.
– Drömmen är nu att folk ska vilja resa hit för att handla blommor. Och att Mr. Bloom en dag ska bli en kedja, säger han.