Lägenheten är sparsamt inredd. Skira spetsgardiner hänger för fönstren. På bordet framför oss ligger ett fotografi som föreställer Sadegh Afsali, 14 år. För fyra år sedan fick han uppehållstillstånd i Sverige, men ett år senare avled han i en tragisk drunkningsolycka utanför Nyköping. Föräldrarna kom till Sverige för att begrava sin son och fick samtidigt uppehållstillstånd. Nu har paret Afsali bott i Gnesta i tre år, men utan det viktigaste de har - sina yngsta barn, två flickor och en pojke. Barnen är kvar i Iran, dit familjen flydde från kriget i Afghanistan för åtta år sedan.
- De gömmer sig hos min syster. De kan varken arbeta eller studera, berättar pappan Gholam Reza Afsali.
Enligt föräldrarna är flickorna under 18 år, medan pojken fyller 19 år. Alla barnen har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Enligt Migrationsverket har det lämnats in motstridiga uppgifter om barnens ålder och identitet. Bland annat ska den numera avlidne brodern ha uppgett andra åldrar på sina syskon, än vad föräldrarna senare uppgav. Det ska även ha stått olika åldrar i olika passhandlingar, vilket gör att handlingarnas äkthet ifrågasätts av Migrationsverket.
Enligt paret Afsali handlar det hela om missförstånd.
- Vi var inte så koncentrerade när vi kom till Migrationsverket. Och tolken tolkade inte rätt. Vi sa ungefär hur gamla barnen var, men vi var inte så säkra eftersom vi inte mådde så bra då, berättar Gholam Reza Afsali.
Det framkommer att barns ålder inte är så viktigt där familjen kommer i från. Paret verkar inte förstå varför 18 år är en sådan viktig ålder i Sverige. De är särskilt oroliga för sina flickor.
- Pojken kan kanske klara sig själv, men inte flickorna, säger Bakhtavar Afsali.
Föräldrarna är nu oroliga för att de iranska myndigheterna ska upptäcka barnen och skicka tillbaka dem till Afghanistan. Livet i den lilla lägenheten på Torggatan har stannat upp. Mamma Bakhtavar Afsal är deprimerad och gråter. Hon visar alla mediciner hon tar. Enligt ett utlåtande från hennes läkare är det svårt att behandla henne, eftersom det bara finns en sak som kan få henne att må bra - hennes barn.
- Jag har förlorat en son i Sverige. Snart förlorar jag de andra i Iran. Ingen förstår hur jag lider. Hur länge ska jag fortsätta såhär?
I tidningen tisdag 27 november: "Det här är bland de mer ömmande fallen jag har varit med om", säger Flensbon och flyktingexperten Inger Hassler | ► Köp dagens tidning - läs direkt i din dator/läsplatta