Hamza Larroum från Gnesta blev bara 27 år.
En kväll i slutet av 2013 hade han tre vänner hemma på besök. De hade tända ljus och satt och pratade när Hamza blev trött och gick och lade sig. De två tjejerna lämnade lägenheten först, men det var sent på natten. Strax efter lämnade Hamzas killkompis också lägenheten. Han minns inte om han blåste ut ljusen. Efteråt berättade han att Hamzas allra käraste vän, hunden Sally, hade legat i soffan under kvällen. Vid halv sex på morgonen lämnade kompisen lägenheten för att ta bussen hem.
Därefter verkar allt ha gått fort. Larmet kom till SOS en minut över sex på söndagsmorgonen den 1 december. Det brann i Hamzas lägenhet och i den ovanför. När räddningstjänsten gick in hittade de Hamza medvetslös i sängen och Sally död intill honom.
Hamza vaknade aldrig. När hans mamma höll om honom när läkarna stängde av respiratorn trillade tårar ned för hans kind, även om sjukvårdspersonalen konstaterade att det inte handlade om riktiga tårar. Han var redan borta.
Chocken var total.
– Huvudet var inte riktigt med, vi hade knappt förstått vad som hade hänt, inte accepterat det, berättar Hamzas lillasyster Kamelia Larroum.
Förvirringen blev ännu större när de fick ut två olika tidpunkter för Hamzas död från sjukhuset. På ett papper stod det den 2 december och på den andra den 3 december och de vet fortfarande inte vilket som ska stå på gravstenen.
Polisen inledde en förundersökning om vållande till annans död, men den skulle snart läggas ner i brist på bevis.
– Det enda vi visste var att vi inte fick gå in i lägenheten. Om det var ett brott som hade begåtts ville vi inte förstöra utredningen, säger storasyster Sara Larroum.
På onsdagen åkte de till de till det brandskadade huset och tände ljus utanför. Först en vecka senare samlade de kraft för att gå in i lägenheten för att samla ihop det som fanns kvar av Hamzas tillhörigheter.
– Det kändes som om att det skulle vara en del av sorgearbetet. Om det hade funnits något utbränt foto, någon parfym, vad som helst, säger Sara.
Men lägenheten var tom. I stället möttes de av saneringspersonal som var i färd med att slänga det sista lasset från lägenheten.
– Mamma svimmade. Och vi förstod inte varför så mycket folk var där, säger Kamelia.
Inget fanns kvar, och det som fortfarande var overkligt blev ännu svårare att förstå.
– Över en natt försvann han och alla hans ägodelar. Puts veck, säger Sara.
Hur det kommer sig att försäkringsbolaget Folksam, som var Hamzas inneboendes försäkringsbolag, gick in i lägenheten utan att prata med familjen, har de ännu inte riktigt fått svar på.
– Det är mänskligt att göra fel, vi är inte datorer. Men efteråt har de försökt att mörka och rättfärdiga det som hände genom att säga att allt ändå var rökskadat. Det kanske det var, men vi ville ju se det själva, säger Sara.
Först ett år efter hans död fick familjen en ursäkt från Hamzas försäkringsbolag, Tre Kronor, och 15 000 kronor i extra ersättning för det som hade slängts. Och det kom först efter att Sara och Kamelia hade skrivit ett inlägg om vad som hade hänt på bolagets Facebook-sida. Innan dess hade de inte ens fått en ursäkt. De saknar fortfarande svar från Folksam som var det bolag som faktiskt gjorde fel och familjen har ännu inte kunnat göra färdig bouppteckningen. Händelsen är anmäld till Allmänna reklamationsnämnden.
– För Hamzas skull tänker vi inte släppa det här, säger Sara.