Lena pekar på träpallen som gärningsmännen använde för att slå sönder hennes sovrumsfönster för några veckor sedan.
– Jag tänkte att polisen skulle kunna hitta spår på den, om de nu hade haft något som helst intresse av det, säger hon.
Det var vid halv elva en tisdagskväll som Lena hörde ljud utanför sitt hus. Hon låg i sovrummet och tänkte att det bara var grannkatten. När hon plötsligt hörde röster insåg hon att någonting var fel, gick till vardagsrummet och ropade att de skulle försvinna.
– Då började de rycka alldeles vilt i källardörren, säger hon.
Lena ringde grannen och bad honom kontakta polisen. En av gärningsmännen krossade sedan sovrumsfönstret med ovan nämnda träpall, men när grannen kom körandes med sin bil flydde gärningsmännen. En av dem kunde senare gripas, men Lena är kritisk till hur poliserna skött sitt jobb.
Hon menar att de som skickades ut var unga och oerfarna, samt att de aldrig kollade efter fingeravtryck. Hon känner sig arg och besviken på att brottet rubricerats som skadegörelse, enligt henne borde det åtminstone handlat om ofredande.
– Skadegörelse är något helt annat, då hamnar det längst ner i högen, säger Lena som inte har hört ett ord från polisen sedan inbrottsförsöket.
Men Lena understryker att det inte är de unga polisernas fel, utan att allt bottnar i ett systemfel hos polismyndigheten som borde jobba för att ha mer erfaren personal i yttre tjänst. Enligt henne är det inte en fråga om bristande resurser, utan om ett attitydproblem hos kåren.
– I genomsnitt jobbar en polis 18 månader ute under hela sitt yrkesliv, vilket är helt vansinnigt. Orutinerade poliser skickas ut eftersom de erfarna sitter vid sina skrivbord och jobbar på kontorstid.
Lena är även kritisk till att poliserna skickades från Nyköping, 40 minuter bort från landsbygden utanför Gnesta där hon bor.
– Tänk om grannen inte hade varit hemma? Då hade jag varit helt chanslös.
Eftersom Lena har jobbat som civilanställd hos polisen i snart tjugo år vill hon vara anonym. Hon har tidigare fått utstå konsekvenserna av att kritisera polisens arbete och vill därför inte riskera ytterligare repressalier. Detta ser hon som ännu ett systemfel som hon hoppas att den nya omorganisationen av polismyndigheten ska åtgärda.
– Jag är alltid optimistisk och tror att det kommer bli bra, men det kommer ta år att ändra på.
Fotnot: Lena heter egentligen något annat.