I sin ungdom var Naomi Runa väldigt självkritisk och tvivlade ofta på sin musik. Nu, som 36-åring, vågar hon följa sina drömmar.
– När man är liten vill man bara ha kul och att livet ska vara vackert. Men jag mådde skitdåligt, säger Naomi Runa och häller upp en kopp nymalet kaffe till SN:s reporter.
Själv håller hon sig till grönt te. Mycket har förändrats i hennes liv sedan de kaotiska åren, som triggades igång när hennes pappa plötsligt blev akut sjuk och dog när hon var bara 23 år gammal.
– Jag var så extremt förvirrad, förkrossad och rädd. Pappa var min stora idol och ledsagare. Vi hade en jättenära relation och jag kunde ringa honom och prata om de stora frågorna, som vad livet handlar om. Han sade alltid att jag skulle följa min passion. Så jag gjorde det, säger hon.
Naomi svarade på chocken genom att ösa ur sig sina känslor musikaliskt. Det resulterade i ett album med hennes dåvarande band Märkligheten. Men när albumet var klart var det även något annat som tog slut.
– Det var musiken som gjorde slut med mig egentligen. Jag hade en sådan stark ångest över min musik och undrade om mitt uttryck var dåligt. Så när albumet var klart gick jag totalt in i festande. Det blev en djup spiral av destruktivitet. Nästan som en karusell av att bara gå runt, runt, runt och så går det bara snabbare och snabbare, säger hon.
Några år senare nådde Naomi en vändpunkt i livet. Hon insåg att det inte gick att fortsätta på samma väg längre.
– Det var så stark smärta. Jag blir helt känslosam när jag pratar om det, säger hon och tar en paus för att hämta sig.
– Det fanns någon sorts destruktiv vilja att bara vilja festa igen och igen. Men jag fattade vart den vägen skulle leda.
När hon gjorde slut med festandet öppnades en helt ny väg för henne.
Naomi minns när hon provade sjunga med sin pappas vänners band för första gången när hon var 19 år.
"Jag bara öppnade munnen och så kom det ut så mycket. Det blev en insikt att det här var någonting"
– Det som gjorde att jag klarade det då var att jag närmade mig det mystiska. Mediterade jättemycket. Och under åren började lusten till musiken komma tillbaka igen, säger hon.
Naomi har nu levt som nykterist i åtta år. Hon har köpt en gård i Björnlunda tillsammans med sin stora kärlek Johan och musikaliskt känner hon sig på topp.
För bara några veckor sedan släppte hon sitt solo-album "Naomi & Alltet", som hennes sambo också är delaktig i.
– Albumet handlar egentligen om hela den här resan. Att vara en vanlig ung kvinna och närma sig det mystiska, det själsliga, det heliga i hela existensen och att hantera livet. Att ha ångest, att vara osäker på sig själv, att följa sin dröm, hedra sin egen kropp och kärleken och viljan till livet, säger hon.
Naomis pappa Thomas Mera Gartz var trummis i proggbandet Träd, Gräs & Stenar. Hah inspirerade henne till att följa sin passion. "Jag har alltid sett upp till hans ideal", säger hon.
Och hennes stora idol är med i varje ton.
– Han och allt han gav mig är väldigt levande i mig. Nu bär jag sorgen som någonting som känns fint och varmt, säger hon.
Är du lycklig nu?
– Ja, svarar Naomi direkt.
Hon fortsätter:
– Jag behöver verkligen känna att jag gör något som är meningsfullt för mig. Mycket av det är min pappas "legacy". För honom handlade det om att föra samman människor genom musiken. Och att en del av syftet med att vara människa är att skapa, på våra olika sätt.